fredag 16 januari 2009

Tid för reflektion

Ett nytt år har precis börjat, för mig innebär det massor med nya möjligheter!


Visst finns det en viss förväntan inför de som komma skall men just de här första dagarna på ett nytt år för alltid med sig att jag stannar upp och reflekterar över året som gått.


Jag känner en stor tacksamhet över allt jag upplevt för även det jag inte ville uppleva men ändå fick vara med om har gett mig erfarenhet, insikter och ett kvitto på att jag ibland klarar saker jag inte ens kunde drömma om.


Ett axplock ur året som gått......

Januari var ganska behaglig på jobbet vilket innebar att jag hann med familjen, vännerna, mig själv och min träning. Bildvisning hos B fick mig att längta efter att resa och en heldag på IKSUspa var min egen julklapp till mig själv för att orka med 2008.


Februari bestod av träningslogistik, cocktailparty och arbete. Sen slog sorgen till....min älskade kusin krockar och avlider direkt. Hur F..... är det möjligt att en yrkeschaufför krockar men en timmerbil? Och varför? En fråga jag aldrig får svar på. Tack och lov hade jag en helg i Hemavan inbokad, där fick jag möjlighet att hämta kraft, stärka mig själv och åter igen se ljusa sidor av livet. Så mycket glädje och kärlek från så underbara vänner får mig att känna en enorm tacksamhet trots allt. Skidåkningen ger mig något alldeles extra det här året, trots linjalerna och glåpord från så väl vänner som annat löst folk. Hinner också med en filosof ikväll med K, den lilla älsklingen.


Mars startade med soppmiddag med en gäng underbara quinns hos mig och sen dansade vi in våren. I den stormvinden vändes min verklighet upp och ner.....jag möter guds gåva till mig och upptäcker att jag är en kvinna av kött och blod som älskar att älskas. Min mentala stabilitet flög sin kos och jag hamnade högt upp i det blå. Jag säger bara Rymndbolaget! För att återfå verkligheten ger jag mig in i en hektisk period med jobb, extraknäck, träning och lite lite sömn. Så bryter jag benet, drogas och min älskade vän B dör efter en lång och plågsam tid. Helt plötsligt får jag mycket annat att tänka på. Livet, Vad är viktigt, Vad vill jag, Hur vill jag och Varför just hon? De existentiella tankarna kör isracing i hjärnans vindlingar.


April och så fyller raraste L som jag känt halva mitt liv fyller 40år och lite glädjeskimmer sköljer över den grå vardagen. De ”normala” börjar sakta återkomma och jag börjar jobba deltid igen efter någon veckas sjukskrivning. Många är de dagar då jag suttit i solskenet på balkongen påpälsad och tänkt...... tänkt på er mina vänner ni har verkligen varit min medicin för kropp och själ.


Maj pockar på och gipset ryker men kan jag gå? Nix! Men kryckor och starka armar tar mig till min gulliga vän E på inflyttningsfest, vi firar livet och hennes framgångar. Jag skrattar så sminket rinner av, vilka rondelhistorier. Fortsatt logistik för träning, middag och jobb, livet rullar på. Plötsligt är det dags att fira söta rar M som fyller 40år. Vi fixar och lagar och jag storstädar. På jobbet maxas arbetsbelastningen och jag bara ökar. Tur man får åka taxi till och från jobbet och att det finns mentala papperskorgar att kräkas i och underbara vänner att hämta kraft från annars hade jag aldrig klarat av den här månaden.


Juni med sin skira grönska, lite varmare i luften och längtan efter lata stranddagar och trevligt sällskap på uteserveringar pockar på. Jag dricker vin med K och sen firar jag midsommar vid havet tillsammans med helt fantastiska människor som jag verkligen älskar. Det är så oändligt vackert, vi sitter uppe till morgontimmarna och ser solen stiga upp ur havet. Och denna underbara månad föds vår egen Blog. Tänk vad en eftermiddag på en uteservering kan resultera i.


Juli med semester två veckor,vi bilar och myser. Det är mer än mysigt att campa i bilen. Sen lite jobb. Ett storslaget besök till Stockholmsgatorna men ett fantastiskt resesällskap, en pigg reseledare och ett minne för livet. Sen drinkfest hos min kusin men jag missar kalaset och när jag väl slår följe med sällskapet kör jag om alla och kvällen är förbi. Men min räddande ängel löser problemet.


Augusti semester igen, ytterligare två veckor i dekadens. Väldigt njutningsfyllt! Min älskade stora syster är här vi lyssnar på blues, ser Kurt kokar skallen och har roligt. Sen bär det av till Borga och jag får lyckan av att följa med tre underbara människor till fjället för att plocka svamp. Vi har det fint i den lilla gulliga stugan och dit vill jag verkligen åka igen!


September och på jobbet är det massor att göra dessutom får jag en elev som skall gå parallellt med mig. Hon promenerar dessutom på mina nerver. Första tiden är som att gå på en knagglig stig, det är ett barn i en vuxen människas kropp som är min adepter. Jag känner mig vilse, hur hjälper jag henne på bästa sätt? Vi hittar en lämplig väg att hantera situationen och gör det bästa för att det ska fungera. Sen är det dags för Kräft- Sur- fest hos Raraste B. En trevlig kväll med många blandade miner vid middagsbordet. Improteatern drar igång och en kväll i månaden är upp bokad för lite extra skratt.


Oktober Jobb, jobb, jobb och lite logistik för att få vardagen att rulla gnisselfritt. Det är höstlov och jag tar ledigt för att bara vara mamma. Jag bakar bullar, har ungdomsgård, är taxi och njuter i fulla drag. Det här är verkligen kvalitetstid med minstingen. Känner mig privilegierad som har möjlighet att vara ledig och att få uppleva detta.


November Jobb, träning, extra jobb och självklart logistik för att få AB Singelfamilj att fungera. Jag börjar en kurs för att få en inblick i det politiska livet och finner den mer än intressant. Mitt i vardagen igen, den fylls med många roliga stunder. Lunch med tjejerna, en utekväll med pinglande ben, söndags fika på Mecka, en middag med sönerna som är alldeles extra nice, telefonavhandlingar, vardags umgänge, fest, mysiga stunder i soffan, tystnaden, stunder vid stickorna och hockeycup. Vad kan man mer begära?


December och jag kör rally både privat och på jobbet. Massor av saker att fixa. Massor med roliga händelser som tex en kväll med Kullbergbaletten och så en alldeles glittrande luciafest. Årets sista vecka befinner jag mig härligt uthälld i en stuga i Tänndalen. Jag åker skidor, äter gott, spelar spel, får nöjet att vara med mina söner 24timmar per dygn och livet leker. Den totala avslappningen infinner sig och jag känner mig lyckligt lottad som har ett så rikt liv.


Så vad lärde jag mig då av 2009? Mest av allt lärde jag mig att vänskap är den bästa medicinen och att kärleken mellan människor får oss att fortsätta simma även om vattnet är mörkt, djupt och farligt.


Ytterligare insikter är att tid föder kreativitet, tiden måste förvaltas väl, livet skall levas och jag vill berätta för alla jag gillar, att just DU är värdefull för mig för att du är du!


Och sist men inte minst förstärktes min insikt om vikten av att få tid med mina älskade barn. Dom är min glädje och min rikedom! En självständig och flygfärdig och en med vingar under utveckling.Lovely!


Så tack alla ni underbara människor som förgyllt min vardag, mina helger och när ni hjälpt mig att släppa in ljuset i mina mörkaste stunder.


Tack Älskade vänner för ett underbart 2008 och jag ser fram mot ett nytt spännande 2009 tillsammans med er



7 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Rara vän...tänk man tror att man känner varandra och vet allt om varandra och ändå känns vissa saker du skriver obekant, jag var tvungen att tjuvkika, lite längre ner...vem? Sedan kom jag till gips och det blev solklart.

Skäms lite för att jag faktiskt inte känner till allt som hänt dig under året...men det var fint skrivet och rolig läsning. Love you!

Kan inte detta vara startskottet för alla andra ÅGs årskrönikor?

Anonym sa...

Kära älskade vän :-) å tack detsamma ! Det är ju som så - utan pengar är man fattig men utan vänner är man förlorad !
2008 var ett år för mig när jag fick ett liv tillbaka - kram

Anonym sa...

Väldigt vackert skrivet !

Anonym sa...

Fantastiska Kelly!

Hur väl du sammanfattar ditt år så att man blir alldelens rörd - och glad! :-)

Livet ska levas.
Jepp.
Så är det.

Kram!

Anonym sa...

Vilken sammafattning av ditt år. Vad vackert du skriver.
mes lizzy

Anonym sa...

Kelly! Tårarna rinner nerför mina kinder när jag kommer till slutet. Vilken berättelse. Jag gråter inte för att jag är ledsen, utan mer för att livet plötsligt rinner i hela min kropp och jag uppfylls av en total lycka som är så stark att den måste komma ut. Och då blev det tårar. Tack för att du tog dig tiden att sammanfatta ditt år och delade med oss. Och att du i ord faktiskt har förklarat vad MENINGEN MED LIVET är. Sedan skulle jag ha velat dela de svåra stunderna med dig, det var några saker jag inte kände till. Men jag tror att vår vänskap idag är ännu starkare. Kram!