Igår fick jag åka med den legendariske reggaechauffören hem. Helt plötsligt förvandlades -15 och beckmörker till något varmt och soligt och en paraplydrinks- och solstolsstämning spred sig bland folket.
Dessutom lite schlagernörderi - det ryktas allt intensivare om att Frankrike i år kommer att representeras av i mitt tycke den bästa nu levande franska sångerskan, Patricia Kaas. Länge sedan hon hade en hit, men rösten har hon kvar.
Låt mig få sjunga för de som inget har
Låt mig få tro att det alltid finns någon
som försöker göra något gott,
som försöker blanda om ödeskorten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Finns inget vackrare språk. Underbart!
Vilken låt! Och wow vilken känsla, man blir glad i hela kroppen!
/Kelly
Jag tycker att han borde få bli hedersmedlem nr 2 - liks - han har förgyllt mitt lov några gånger - om jag bara visste vilken tur och när skulle jag gå ombord och parta >
Skicka en kommentar