Jaja, vi har ju hållit bloggen rätt fri från politik hittills. Vi tycker ju alla så olika, och jag vill tydligt säga att det här inlägget står bara för mig.
Men jag bara måste skriva. QQ är riktigt förbannad.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3699224.ab
Moderaterna har lämnat verkligheten (igen?) och vill lagstifta om att alla förskolebarn ska ha rätt till fem veckors semester och till att inte behöva vara mer än 40 timmar/vecka på dagis. Det låter väl bra...eller? Hur i hela h-vete ska en ensamstående förälder få ihop det? Och även många tvåsamma föräldrar lär få svårt.
Reality check: Många arbetsplatser tillåter överhuvudtaget inte mer än fyra veckors sammanhängande semester på sommaren. Många arbetsplatser tillåter inte att man tar semester när man själv vill. Vården t.ex. Och industrin.
Och fyrtio timmar på dagis? Det är ju svårt att fixa ens om man jobbar 75% - sex timmars arbete + lunch + pendling (tänker nu storstad/glesbygd snarare än vår alldeles lagom stora stad). Och vaddå jobba 75%, som ensamstående förälder är det tajt nog att leva på en heltidslön. Dessutom anser ju (m) i grund och botten att alla ska jobba heltid. Hur får de ihop det??
Men det är inga problem, enligt (m): "Hur det ska lösas måste varje familj tänka ut själv. Det finns kanske släktingar som kan hjälpa till."
a) Det är inte självklart att man överhuvudtaget har släktingar och vänner i närheten.
b) Eventuella släktingar och vänner - om de nu finns - har en märklig tendens att själva ha jobb. Lilla mormor som är hemmafru finns inte längre, mormor har ju knappt råd att sluta jobba ens vid 65!
Jag känner inga föräldrar som har barnen långa dagar på dagis för att de tycker det är så jäkla skönt att slippa dem. Jag känner inga föräldrar som inte skulle önska att barnen fick vara hemma (minst) fem veckor på sommaren. Gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
det är faktiskt så illa att jag vet flera barn som varit på dagis då föräldrarna har semester och det har tom hänt att föräldrarna har berättat att det var så skönt på nydala idag då de hämtat sitt barn. Jag vet också flera föräldrar som t.ex går och fikar då barnet är på dagis eller shoppar. Jag vet föräldrar som tycker det är skitjobbigt att ha sina barn hemma så de hellre lämnar sitt på barn på dagis långt tidigare än de börjar på morgonen och hämtar flera timmar efter de slutat jobbat.Listan kan göras lång, men faktum är att det finns många föräldrar som tycker det är skitjobbigt att vara tillsammans med sina barn! Nu är jag ju i branschen så jag har både sett med egna ögon och hört andra berätta. Och det är så himla sorgligt att det finns så pass många föräldrar som inte vill vara med sina barn. Det var ju till och med en diskussion häromåret i någon tidning om hurvida inte föräldrarna har rätt att ha semster från sina egna barn. Och det ar inte ensamstående som tyckte det utan par. Så det finns verkligen föräldrar av alla sorter.
Och tur är ju att de normala som vill vara med sina barn är fler.
Men att sen lagstifta om 5 veckors semester är väl att ta i.
Det är jag mrs Lizzy som ovanstående rader!
Är det så illa...i så fall är det för sorgligt. Jag trodde faktiskt inte det.
Jag har i och för sig vid ett eller två tillfällen gjort mig skyldig till att ha haft barn på dagis för att shoppa en eftermiddag. Eftersom det varit julklappar till barnet i fråga så tycker jag det kan vara mig förlåtet...
Att shoppa med barn på dagis eller fritids har vi nog alla gjort någongång, så det tycker jag är alldeles förlåtet. men principen att alltid göra det för att man inte orkar med sitt barn är inte bra.
Mrs Lizzy
Kan inte låta bli att säga något. Lizzy har så rätt, om ni visst så många det finns som inte riktigt förstått vad rollen som förälder innebär.
Men att lagstifta är inte alltid det rätta. Vi, ja alla kommuner har antagit barnkonventionen och trots det är det flera barn som far illa, inte får det stöd dom har rätt till osv. Tyvärr kan listan göras lång.
Så vad gör vi??????
//Kelly
Jag har också förstått att skilda föräldrar ibland planerar så att de jobbar när de har barnet på sommaren och den andra föräldern ledig och sedan tar semester för att få vara själv. Men självklart är det undantag. Sedan upplever jag idag att båda föräldrar jobbar heltid, det är inte längre så vanligt att man går ner i arbetstid. Varför? För vissa självklart för att klara av det ekonomiskt men många gör det för att ha sitt fina hus, med sitt designade hus och sin fina bil, åka utomlands osv. Jag upplever att man är mycket mer fixerad vid den materiella lyckan. Och sedan har ju också alla sina 2åringar på dagis om de får syskon för "de har ju så mycket bättre där". Vi har lyckats frånta föräldrarna tron att de är det bästa för barnet. Och handen på hjärtat, vad tror ni en 2-åring mest behöver... /undrar Adele
Jag tycker att ni alla har en poäng i det ni skriver.
Man har ju gjort allt man kunnat för att fixa det så bra för sina barn som bara möjligt. Från de har varit små tills nu när de är mer eller mindre flygfärdiga. Och det som mrs Lizzy och Kelly beskriver låter så främmande i mina öron - men det klart - är det så det är så blir man ju förundrad och förskräckt Det är bara inte den verklighet jag själv kan relatera till.
Jag förstår inte hur de nya moderaterna har tänkt i den här frågan... om deras vision om föräldrar alltid är kärnfamiljer med gott om pengar? Eller om det är så att de tänker att eftersom det inte sällan är så att mannen tjänar bättre så är det ju alldelens strålande att kvinnan jobbar mindre och tar hand om barnen... (och fortsätter att hamna efter med lönen...)
Fast nu kom jag kanske för långt från ämnet?
Som sammanfattning kan jag tycka att - jo, barn (och vuxna) behöver vara lediga och tillsammans under flera veckor av sommaren - men verkligheten ser inte direkt ut så för en del - av olika orsaker - och här visar väl förslaget att förslagsställarna saknar förankring i "vanliga" människors vardag.
Men jag tror också att flertalet vill vara med sina barn, tar föräldraskapet på allvar och gör sitt allra bästa för att det ska funka! (Snälla Lizzy och Kelly, visst är det väl så, att de allra flesta ändå försöker?)
Sedan kan man ju också konstatera att vi lever i en ganska ytlig tid. Status och materiella ting är viktigt, precis som Adele skriver. Är det kanske viktigare med märket på barnvagnen eller overallen och den egna karriären än att vara hemma och jobba mindre?
Fast det är väl så vi ska få Sverige på fötter - genom att konsumera mera och jobba mycket? Skulle väl inte vara bra för samhället om vi gick mot att jobba mindre, köpa mer begagnat...? Fast bra för miljön, och förmodligen för hur vi mår också.
Känns som det här ämnet kan sväva ut hur långt som helst, så nu sätter jag punkt.
Vad som gör mig lite ledsen är att det känns som om de glömmer att ensamstående föräldrar finns. Och visst, många helt ensamstående föräldrar fixar ju det där ändå, med långa somrar och korta dagar. Jag förstår bara inte hur de gör.
Jag tror att (m) i det här fallet vill väl. Faktiskt. Att de tänker på barnen. Men att de inte riktigt vet hur verkligheten ser ut längst nere. Hos ett vårdbiträde, eller en affärskassörska.
Och att en liten skattelättnad skulle räcka...puhleeeze.
En annan sak som gjorde mig ledsen under småbarnsåren var den ack så vanliga attityden att goda föräldrar minsann lämnade sent och hämtade tidigt...
Trots att vi "lyckats" pussla både vardagen och semestrar tyckte jag att vi alltid hade barnen längst och mest på dagis. Och jag undrar fortfarande över hur så många kan vara ledig hela sommaren, påsk, höst, jul osv. Men jag har förstått att känslan av att vara misslyckad finns inne i mig, och att alla säkert förstår att jag gör så gott jag kan. /ADele
Skicka en kommentar