Oj vilken fantastisk film, kolla! Och speciellt på sekvensen som börjar 4.35. För mig blev det ett fysiskt uttryck för hur det är att vara mamma. Hoppas ni förstår vad jag menarl Om inte, ring en livlina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fantastic!!!!
I understand! (du är min livlina)
Det som komplicerar det hela är att efter det gemensamma "hoppet" som är svårt nog .... måste man våga hoppa själv och våga/tillåta barnet att hoppa ..... och sen ..... vara stolt för båda delarna av "hoppen"
Så klokat av di gB2. Och jag ser också den FULLSTÄNDIGA TILLIT som barnet har till den vuxne. Något som så ofta fashionerar mig, att ett barn har fullständig tillit till det vi säger eller gör.
Fullständig tillit och lojalitet utan gränser ...
Fantastiskt :-)) hoppar gör man och hoppar gör de ...på väg till eget liv ! Vi kanske på vår resa skulle titta på cirque de soleil karma till er
Men när det känns som om livlinan håller på att brista är det svårt.
Ser du de som står på sidan av. De är också livlinan. Det är vi.
Skicka en kommentar