Livet på landet

Började skriva detta som kommentar till inlägget om Åsas sommarprogram men det blev så himla långt att det får bli ett eget inlägg.

Jag blev rätt tagen av programmet eftersom hennes barndom liknar i så mycket min egen.

Med vissa undantag: Jag tyckte att slåttern var ganska trevlig - antagligen körde mina föräldrar inte lika hårt med mig. Kallvattnet som stod i ett dike smakade ljuvligt för att inte tala om mormorssaft (apelsin, med isbitar) och kanelbullar när man kom hem, efter att helt utan hjälm och säkerhetsanordningar åkt på hölasset. Jag tror att det berodde mycket på att alla mina syskon var hemma den tiden på året, och att jag faktiskt kände att jag bidrog till familjens försörjning.

Mindre kul var blåsorna i händerna under hässjningen och det hödamm som man snöt ut i dagar efter att ha trampat hö i ladan.

Vad gäller grädden längst upp på mjölken var den rätt äcklig om jag minns rätt. Jag var allmänt skeptisk till hemproducerat, mina föräldrar som hade kor och alltså egen mjölk blev redan när jag var liten tvungna att hålla sig med pastöriserad 'köpemjölk' till mig. Jag stenvägrade att dricka den som de tog in från ladugården. Fast en bruttu på hemgjort långfil var alldeles underbar, jag har aldrig senare hittat fil som smakar precis så.

Jag är tacksam att jag hann vara med i slutet av den tid då det fortfarande fanns den sortens naturnära småbruk. Jag tror inte att det är samma sak att växa upp på en av dagens mjölk- och köttfabriker.