söndag 8 mars 2009

Den internationella kvinnodagen

Satt och funderade på vilka kvinnliga förebilder som jag har. Gammelmormor, Aung San Suu Kyi kanske. Mamma så klart.

Och så slog det mig, ni kära vänner, är en inspirationskälla och förebild. Adele brukar säga att vi är förebilder för våra barn när vi gör saker som vi gillar, som gör livet roligt och som berikar oss. Och så är det ju. Livet är till för att levas!

Så här kommer en sång till oss. Och alla andra supertjejer som finns i vår närhet!




[Sisters Are Doin' It for Themselves - Aretha Franklin & Annie Lennox - 1985]

PS
Och när jag googlade lite så hittade jag den här gamla devisen. Befarar att den fortfarande stämmer, eftersom förändringar sker alltför sakta:

Kvinnorna utgör 51% av jordens befolkning
utför 66% av allt arbete
får 10% av inkomsterna
äger 1% av egendomen

I Sverige tjänar kvinnor i snitt 84 % av mannens löner och så har det varit rätt länge.
Nu tappade jag fokus på vad jag (egentligen) skulle skriva, men: - så om du vill ha rätt lön: byt kön.

(Jag blir vansinnig!)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja och jag tänkte skriva ngt igår men min dator är för långsam så jag gav upp - de andra två var ockuperade och det var sent - men 8 mars det borde vi fira det
är viktigt - tyvärr är det faktiskt alldeles sant att jämlikhet är så svårt att nå - skulle vi ens komma i närheten av 50 % dkulle det bli väldigt livat i buskarna - för tänk så många män som då var tvungen att leva på existensminimum och därunder.....liks piks....så länge det finns mycket av något vill männen gärna dela men......ps är det inte dags för en middag snart ? har glömt vem som var mars men jag lääängtar efter er ds

Anonym sa...

Heja - visst är ni mina förebilder. Och medsystrar.

Anonym sa...

Om vi vill få en förändring får vi börja med oss själva.
Och hoppas att det spiller över på våra barn och vår omgivning. Med små små steg kanske vi kan ta ett jättekliv
Men det gäller att rannsaka sig själv och ops så kanske jag upptäcker att jag späder på könsrollerna eller är allt för stereotypt kvinnlig....och då har jag helt plötsligt bromsat ur ett genderperspektiv

/Kelly