Tuff dag!

Har tilbringat en hel dag på sjukhuset med yngsta sonen (opererat ljumskbråck). Han är obeskrivligt rädd för sjukhus, men vi har förberett honom länge.... De första två timmarna grät han ångestfyllt, -"mamma vi kan väl rymma?" - Mamma det är min värsta dag i mitt liv!" - "Mamma jag känner mig inte trygg här" -"Mamma jag kommer dö". Han fick lite lugnande och blev mer förtvivlad, förmodligen för att han tappade kontrollen lite grann... Den fantastiska "sömndoktorn" kom in igen och han fick en annan medicin och då blev det lite bättre. Han blev nog lite som vi efter ett glas vin ;-) liksom tacksam...-"Mamma jag älskar dig...tack mamma för att du är med mig...när han äntligen, efter tre timmar, fick somna skakade jag som ett asplöv...har aldrig varit så känslomässigt utpumpad tror jag. Tänk...tänk att det finns mammor och pappor som går igenom det här om och om igen med riktigt sjuka barn...hur orkar dem? Allt gick i alla fall bra, han mår lite illa av "hästdoserna" (som sköterskan sa) av lugnande medicin men snusar nu gott i sin säng... sin egen mjuka sköna säng.