Jag är, och har nog alltid varit, mycket förtjust i Sune Jonssons bilder.
Det finns ett anslag i de bilder han tagit över ett land i förändring som berör.
Bilder från en landsbygd som jag knappt kommer ihåg från när jag var liten. Men som ändå finns där under skinnet.
För något år sedan såg jag en utställning med Sune Jonssons bilder kontra Walker Evans. Båda stora skildrare av den lilla människans vardag och utsatthet. Båda tekniskt väldigt bra, men Sune Jonssons bilder hade en annan värme - och inte samma distans till motivet som Walker Evans minns jag att jag tyckte. Exempel på Evans bilder kan man se här.
Sune Jonsson gick bort för några dagar sedan efter en lång tids sjukdom och prisas i media som en av de allra främsta dokumentärfotograferna. Kan bara hålla med, man kan se ett bildspel här med Sunes bilder.
Jag gillar bild 1, den med det äldre paret. Finns någon slags strävsam ömhet. Eller den med... och så vidare.
Finns en hel skatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är han underbar!
Walker Evans känner jag inte alls till och lyckas inte med länken du gav, får googla lite när jag har mer tid.
Min favorit är nog det gamla paret som läser tidningen tillsammans...
Skicka en kommentar