En lördag

Hälsade på några kompisar i kväll, mysigt - mycket prat och uppdatering. Det är ju ett helsicke att man är en kvinna i karriären utan karriär och att man ibland faktiskt måste boka in att träffas. Hamnade sedan i soffan med Mamma Mia-filmen.
Tjugo över 12 ringer det på dörren - det var störningsjourens väktare som fått klagomål på hög musik. (Herregud! Så högt var det verkligen inte!)

Mina kompisar kommer ju aldrig kunna ha en fest i sin nya mysiga lägenhet om grannarnas nivå är så låg att den triggas av en vanlig film...till väktarens försvar kan sägas att han tydligen varit nästan generad när han påpekat att det var lyhört i huset... Jösses!

Kommer sedan hem till ett ganska svalt hus, men ändå fullt beboligt. Pannan är trasig och den kommer att fixas på måndag. Hoppas bara att det inte är något allvarligt fel på pann-eländet. Att det bara är för lite sprit i systemet.

Under tiden tröstar jag mig med att jag i alla fall hör bra.
Ja, vi har haft hörseltest på jobbet och resultatet var över förväntan. Med tanke på att man för tusen år sedan helt struntade i öronproppar vid lyssnande och utövande av musik. Efter en repkväll så dånade det i skallen flera timmar efteråt. Fiffig och ung och oförstörbar hade man då stått i larmet av trummor och fyra förstärkare i flera timmar. Öronproppar när man repade? Ja, det fanns ju de som hade det - men så långt tänkte man ju inte själv. Inte i vårt band i alla fall.

I efterhand kan man väl konstatera att på det glada 80-talet talades det inte om ljudnivåer och hörselskador och att man faktiskt haft tur...