I likhet med läran om de fyra elementen, delade de gamla grekerna Hippokrates och Galenos in temperamentet i de fyra slagen sangviniskt, koleriskt, melankoliskt och flegmatiskt, knutna till varsin kroppsvätska.
Det sangviniska temperamentet var livligt, växlande, sorglöst. Ordet kommer av latinets sanguis som betyder blod.
Det koleriska temperamentet var hetsigt, hetlevrat. Ordet kommer av grekiska chloe som betyder gul galla.
Det melankoliska temperamentet var mycket känsligt, med långsam och djup reaktion. Ordet kommer av grekiska melaina chloe som betyder svart galla. Se även melankoli.
Det flegmatiska temperamentet var trögt, lugnt och sävligt, senfärdigt och föga stark i sina känslorörelser, likgiltigt. Ordet kommer av flegma som betyder slem.
Källa: Wikipedia
Jag tycker att vi som aftonbön ska fundera vem är jag - blod, slem, galla eller svart galla?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Beroende på vad som händer kan jag nog känna igen mig i alla - ibland fattar man ingenting - reaktionen blir därefter alltså sen å trög....svart galla, ibland går livet lekande lätt no problema...alltså blod, emellanåt blir jag alldeles kolerisk över nånting och spyr alltså gul galla över min omgivning och däremellan så kan man känna melankoli över livets gång, och reagerar med känslighet - för visst äger vi i visst mått alla delssa delar :-))
Jag skulle vilja vara blod - mest för att det påminner om rött gott amarone.... :-)
ibland är blod ngt man önskar man inte vore eller hur ska jag säga - det är ngn svensk poet som brukar prata om - eftertankens kranka blekhet....P
Just nu är jag en flegmatiker. Mest beroende på att hela skallen är full med slem. Öhh. Eller snor då!
;-)
Tycker jag gått igenom dessa faser i tur och ordning i mitt liv. Är nog mest slemtypen just nu. Dock ej slemmig! Eller...
Skicka en kommentar