Nu har jag äntligen tagit mig tid till att lyssna på Åsa Borgströms sommarprat från den 5 augusti. Vilken upplevelse. Efter ungefär halva tiden ropar jag på mitt yngsta barn och ligger tätt intill henne i soffan och lyssnar på när Åsa pratar om att lära sig ro. För det gjorde lilla R i sommar, 8 år gammal. Vi vaggas till ro av årtagen. Åsa fortsätter att berätta om det som var och är.Det som faktiskt är viktigast i livet. Jag känner dofter och vill berätta. Kommer också ihåg mina snörum jag byggde. Och doften av nyhässjat hö. Hur ska jag se till att mamma och pappa också kan få lyssna? Och mina syskon? Blir stolt. Nostalgisk.
Jag ska luta mig tillbaka och vänta på kolakaksburken. Kanske jag också övar några gånger innan. Så att dom blir tillräckligt goda. Har du vägarna förbi kan du få smaka!
Det känns ibland som om det här med bloggandet var en dålig idé, en fluga som surrade i etern en sommar. Kanske inte så fiffigt i verkligheten som alla tyckte där i solen på Rex när sommaren låg framför oss. Kanske ett helt ogenomförbart projekt i längden? Eller?
Mä! Inte då!
Hela 91 inlägg har vi knåpat ihop. Redan! Det är mer än ett om dagen, och ännu är det en flera som inte gett sig till känna i bloggvärlden... och vi väntar med spänning på första inläggen från... ja, ni vet ju själva vilka ni är! :-)
Nu ska jag packa ned det sista för i helgen åker jag och några andra glada till fjälls för att leta goda gula svampar. Även kända som kantareller. I nödfall kan man också äta taggsvamp. Eller Karl johan. Vi får se vad vi finner. Svamphittandet är inte huvudsaken, men det blir som bonus på en fjälltur.
Och jag borde nog egentligen sova min skönhetssömn istället för att blogga - men va tusan. Packat har jag nästan gjort klart, så...
Här kommer i alla fall ett soundtrack för helgen för alla som ska leta svamp och alla som låter bli.
(Helgen är ett begrepp som i nödfall kan sträckas hur långt som helst. I morgon börjar helgen på en torsdag - bara så att ni vet...)
Ja så är det då dags att bekänna färg…… För visst är det så att det man har skrivit på bloggen är det "ristat i sten"
Min vandring mot stationen började för länge sedan, ja i princip när Betty hissade startflaggen. Med tiden har tankarna formats till delmål och mål samtidigt som en plan och en strategi för hur det ska vara möjligt att nå målet har tagit form.
Planen är att föra Matdagbok med tider och innehåll, Daglig motion med minst 30 minuter, Må bra aktivitet 1g/v för att belöna mig själv och en Livsstilskorrigering som gör det möjligt att alltid ge kroppen de bästa förutsättningarna för ett långsiktigt välmående. Ja det är min strategi.
Målet är att krympa 5 centimeter runt midjan & ytterligare några cm som är utspridda på olika kroppsdelar. Och vissa delar ska bli fastare, helt enkelt fylld med mer muskelmassa. Nu är det sagt och det finns inte längre någon återvändo.
Och i söndags tog jag en raskpromenad på 1mil för att på måndag stiga på ”hälsotåget”, så nu är även jag på G.
Igår såg jag årets första (?) nollning på Ålidhems Centrum. Skönt att studenterna är tillbaka, då börjar de östliga förorterna leva igen efter sommarens spökstadskänsla.
Men en stilla fundration...se'n när börjar man på universitetet när man är tolv? Hur kommer det sig att studenterna blir yngre och yngre? Och öl dricker de små liven också, mitt på da'n. Vart är världen på väg...
God mat och mycket surr med fina vänner i en alldeles fantastiskt stuga. Vilket otroligt jobb ni lagt ner och nu är det nästan helt klart... det är lätt att förstå att ni föll för det läget. Tack kära vän (jag vet inte ditt namn, har du nåt här?) för att vi fick komma och jag längtar redan till nästa gång, då ska jag ta med mig fiskespöt!
Nya sporter i OS införs ju hela tiden, och här kommer några förslag på nya grepp inom den olympiska världen.
Jag tror att det var Majvor som väckte tanken på att simning har en massa onödiga grenar. Varför ska man simma på fyra olika sätt – skulle det inte räcka med att simma 100 meter så fort som möjligt, om man sedan simmar frisim, ryggsim eller hundsim spelar ingen roll. Detta skulle man ju kunna överföra på löpning – fast tvärt om – man kan ju tänka sig 100 m hoppsansteg eller 400 m baklängeslöpning. Skulle nog vara en publikfavorit tror jag.
Och sedan borde det kanske i höjdhoppet införas klasser, hoppare med en längd under 185 cm, eller hoppare mellan 185 – 200 cm och hoppare över 200 cm. Eller så kanske man skulle ta bort viktklasserna i brottning, boxning etc. Då skulle lottningen kunna bli väldigt avgörande och matcherna måhända spektakulära när en liten 48 kg kille i lätt flugvikt ska boxas med en supertungviktare som väger över 91 kg.
Att införa viktklasser i gymnastik vore kanske inte heller en dum idé – eller åtminstone en minivikt.
Jaha, så var man då tillbaka. Min tystnad på bloggen kan nog bara förklaras över en plötslig chock som inträffade när jag efter fyra veckor gick in genom dörren till kontoret igen. Men återhämtad och vid gott mod har mitt nya liv börjat.
I dag första simpasset - och det var jätteroligt. Jag har verkligen längtat efter att simma och trots att det var fullt i simhallen var det hur skönt som helst. Funderar över att simma i morgon med, men ska känna hur den chockade kroppen känns i morgon. Just nu känns kroppen bara så där "skön" som den gör när den har arbetat med alla musklerna.
I övrigt går jag grundligt till väga. Jag för matdagbok och räknar kalorier.
En bra länk där man kan få veta saker som man kanske inte hade en aning om (eller hur var det nu med det?), t ex att 100 g morot innehåller 45 kalorier och att 100 g ostkrokar innehåller 505 kalorier.
Idag börjar Tonåringen högstadiet. Hur gick det till? Jag minns själv hur det kändes att börja sjuan, då var man ju praktiskt taget vuxen. Tyckte man. Jag tänker med fasa på att jag började röka på vårterminen i sjuan - då hade jag knappt fyllt tretton - och blev rökare omedelbart. I trettio år nästan. Det händer så mycket just nu, och även om Tonåringen är en osedvanligt klok tonåring så har man ju inga garantier för att det förblir så. Tänk om hon blir som Majvor, 14. Huuu.
Jag kräver att någon stoppar tiden! Jag är inte redo!
Det finns en annan sida av det här också. Inuti känner jag mig ju som högst tjugofem. Må vara en ganska luttrad och livserfaren tjugofemåring, men ändå. Och hur kan jag då ha en tonårsdotter? Fick jag henne när jag var tolv?? Det stämmer bara inte, det man ser i spegeln och det som finns i hjärtat...jag tycker fortfarande att jag mest går omkring hela dagarna och låtsas vara vuxen.
Är det inte märkligt förresten, att vi alla fått så kloka och vackra barn?
För övrigt anser jag att vi måste hjälpas åt att blåsa liv i den här bloggen. Fyra dagar utan ett enda inlägg är ju bedrövligt. För egen del skyller jag på OS...jävla André Pops.
Det finns väl inget som är så svårt å krångligt å besvärligt när man ska göra något man inte vill, som man inte har den minsta lust till. Det är då motivationen kommer fram - man ska göra det för att det är bra eller för att man måste - men det är liksom lusten som fattas. Det mesta sitter i huvudet - om det inte är så att man hindras av yttre omständigheter som man inte kan göra något åt - ibland är det nog tyvärr så att man hittar på helt oöverstigliga hinder för att inte ens pröva vissa saker. Att pröva går iofs ofta bra men att fortsätta och att tycka det är roligt ? - hur får man den förändring som man önskar att bli lustfylld.
Jag vet den gången jag skulle springa (gå) tjejmilen - och då tänkte jag så här - runt kommer jag - jajamensan - men springa - aldrig - det är ju en hel miiiiiil. Och jag tränade och var ute - och det kändes så långt och så stort och så omöjligt att ens springa ett par km av den där miiiiiiiilen. Nåja tidpunkten närmade sig och så låg jag och funderade en morgon - hur länge håller man på egentligen - ja då minst flera timmar ???? Men nej så kan det ju inte vara - nej hm om man springer långsamt håller man på en timme lite drygt - Men ???!!! Vaddå ! En timme det är ju ingenting - man har väl gympat en hel timme - men det fixar jag ju - självklart - sen är jag ju ingen löpare - men jag sprang nog 7 km av 10 km och vad var det för sak.....åh så stolt jag var efteråt.
Så tror jag det är med nya vanor och förändrat beteende - man vill nåt, men man måste komma på att det funkar och sedan hitta lusten att fortsätta. Hur långt kan man inte gå när man har roligt !!!!
åsså här en liten dikt till tröst - som har suttit på min anslagstavla i säkert 15 år.
Somliga dagar Somliga dagar går allt så lätt Solen skiner och talen blir rätt
Spelar man kula vinner man bums Rasten är rolig och maten är mums
Andra dagar går allt på sne Försöka med något är ingen ide
Man glömmer och tappar blir sist och sämst Man ramlar på gården och slår sej hemskt
Halv fem var jag uppe i morse för att se hur det gick åt helvete för Stefan Nystrand. Man är nog inte riktigt klok... Egentligen hade jag tänkt skippa det men när Tonåringen - som sakta men säkert börjar bli lika idrotts- och schlagerbesatt som Modern - började vara uppe och stöka tyckte jag att jag lika gärna kunde gå upp. Jag är ju en beryktad omsomnare. Men inte i morse inte, jag var plingvaken och framemot halvsex gav jag upp alla planer på sömn med resultat att jag var gick genom Myndighetens portar 06.30 i morse . Personligt rekord. Har aldrig hänt på mina tio år.
Problemet just nu är att eftersom jag var särklassigt tidigast på funktionen så tror arbetskamraterna inte på mig när jag säger att jag varit här i en halv evighet utan klara bevis...
Himlen vare lovad att friidrottsfinalerna går på eftermiddagarna...
Sista veckan på semestern – luften är hög och klar – när det inte regnar vill säga. Är sommaren redan slut? Ska det vara så här? Tydligen – och det är bara att gilla läget…
Höstens ankomst känns ibland som ett bokslut och en nystart. Efter år i skolan, och nu med barnen kan det kännas som om året borde börja på hösten. Kanske. Hur som helst är det för mig ofta lite ”nya tag” och glada föresatser som gäller för terminsstart. Allt lunkar tillbaka i gamla spår, rutiner återerövras och höstens lugn ersätter sommarens hets.
Det finns så många roliga saker att se fram emot också! Svampskogen, middagar, resor – ja, allt möjligt skoj. Fika med levande ljus, prat och mat och samtal som gör en rikare och gladare och klokare. Redan nu bläddras det i almanackor för att försöka planera ihop roliga saker och med de jobb vi har är det inte alltid helt enkelt. Och snart måste vinterns skidresor planeras – låter lite tidigt, men så är det. Veckor måste fredas.
En av mina föresatser för hösten är nya tag för hälsan. Mitt mål för hösten är minus tio kilo innan jul. Nu när jag skriver det så här är det ytterligare press på att inte sacka ihop alldeles. Träningen ska prioriteras, ska dra ned på onyttigheter i form av tobak och kaloribomber. Dessutom ska jag göra de där sakerna jag vet att jag mår bra av, måla, träna, läsa och lyssna på bra musik. Gå på bio oftare, kolla in teaterutbudet. Sätta restriktioner på tv:n – verkligen bara se det där jag vill se och inte det där som jag tror att jag vill se. Stor skillnad.
Tänker att det är bra om vi är flera som vill vara med på allmän nystart. Bra att peppa och stötta. Adele är med för hälsotåget – någon mer?
Det polska bandet som Pebbles beskrev så entusiastiskt var faktiskt estniskt-ukrainskt. Men ett jädra ös var det i alla fall, så långt var det helt rätt. Sångaren var en kopia av Robert Carlyle (Allt eller inget/The Full Monty) och inte blev likheten mindre när han började slita av sig kläderna.
Här är Svjata Vatra i en extremt tam inspelning från estnisk TV. Live var det en helt annan sak...
Faktiskt den enda folkdans som är svensk. Jag vill hävda att den är som "punken" vild och okontrollerbar. Tyvärr måste man ju träna lite oftare för att kunna på riktigt och det där med att hitta en kavaljer är ju inte det lättaste. Så, som sagt, jag dansade herre å Betty var dam :-). Gick hur bra som helst. Vackert och vilt är det och varje låt är olika och olika fort går det också - sååååå ni förstår väl hur svårt det är - men värt det, de där perfekta stegen, när man får in rytmen i snurren waow !!!!
Å inte bara polskan var polsk på urkult. Vi studerade och dansade och hejade på ett band från polen, namnet har jag glömt, som spelade säckpipor, typ såg å sånt där... De var så där unga och sturska och förklarade minsann att - Nu ska vi spela en sång från bergen där det är fantastiskt vackert och flickorna likaså !!! Bra var det, och sångaren var en kopia av huvudrollsinnehavaren i allt eller inget.
Badat i forsen har jag också gjort - skönt ! Detta har faktiskt varit en riktig badsommar. Sjö, tjärn å hav, älv eller fors - överallt har jag badat. Säger bara det - Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön jag känner att jag måste iiiiii och när du badat mig så får du torka mig och när du torkat mig så vill jag iiiiii igen !!!
Häpp - nu önskar jag bara en sak - att sommaren har några varma dagar kvar !
Då var årets Urkult över. Känns alltid lite vemodigt, eftersom det är ett avstamp till sensommar. Men som traditionen bjuder så var det en rolig helg, vädret var inte det bästa men inte heller det sämsta. Eldnatten var behagligt kort och följdes av råösiga Che Sudaka.
Inte så mycket sol och bad, men god mat, skratt och babbel. Hallondrinkar och massor av musik. Nästa år måste vi också ha med en mixer! Och så är det så förbenat vackert i Näsåker.
Hur skulle jag beskriva Urkult för någon som aldrig varit där? Glädje tror jag.
Letade vännerna när Watcha Clan spelade, gick genom ett hav av vilt dansande leende människor. Letade en video på youtube ... det här är i alla fall nära...
Om jag vore artist skulle jag helst av allt spela på Urkult, ingen annanstans är publiken så entusiastiskt till allt, oavsett om man hört det förr eller inte, vilket man oftast inte har gjort. Men vad spelar det för roll… svänger det, så svänger det och då lyssnar och dansar man. Och dansar gör man mer eller mindre beroende på vilken typ av musik det är. Men mest mer skulle jag nog säga. Funderar allt som oftast när golven kommer gå sönder, ibland behöver man inte hoppa själv – golvet studsar så att man gör det ändå.
Har dansat genom natten till musik på spanska, svenska, bondska, franska, engelska, estniska? Eller kanske ukrainska? Till klezmer, till afrikanskt, till blandningar av det ena och det andra. Regerade danslogen med polska tillsammans med Pebbles. Nåja, hon regerade - jag snubblade på, men roligt var det.
Det är ju inte så att jag sitter hemma resten av året och lyssnar till kulning eller mungiga. Men på Urkult är det så självklart.
Och nu är det bara ett år till nästa Urkult! Ska du med?
Om ensam är stark är jag hellre svag. Om själv är bäste dräng är jag hellre en urusel dräng. Och om ensam står stark ligger jag hellre ner bredvid någon annan.
Allt från Emil Jensen. Kolla in honom, han har mycket klokt att säga. Och han var mycket bra och tänkvärd igår i Sundsvall...
Någon annan som har mycket att säga är ju Lars Winnerbäck, nog en av de bättre LW konserter jag varit på... även om det är svårt att rangordna.
Will there be any bartenders up there in heaven? Will the pubs never close? Will the glass never drain? No more DTs and no shakes and no horrors The very next morning, you feel right as rain
'Cause God loves a drunk, lowest of men Like the dogs in the street and the pigs in the pen But a drunk's only trying to get free of his body And soar like an eagle high up there in heaven His shouts and his curses they are just hymns and praises To kick-start his mind now and then O God loves a drunk, come raise up your glasses, amen
Does God really care for your life in the suburbs? Your dull little life full of dull little things And bring up the babies to be just like daddy And maybe I'll be there when he gives out the wings
But God loves a drunk, although he's a fool Oh he wets in his pants and he falls off his stool And he can't hear the insults, and whispers go by him As he leans in the doorway and he sings sally racket He can't feel the cold rain beat down on his body And soak through his clothes to the skin O God loves a drunk, come raise up your glasses, amen
Will there be any pen-pushers up there in heaven? Does crawling and wage-slaving win you God's love? I pity you worms with your semis and pensions If you think that'll get you to the kingdom above
Oh God loves a drunk, although he's a clown Oh you can't help but laugh as he gags and falls down But he don't give a curse for what people think of him He screams at his demons alone in the darkness He's staying alive for just one more pint bottle Won't you throw him a few pennies, friend? Ah God loves a drunk, for ever and ever, amen
Betty har inte ensamrätt på vare sig festivalbesök eller -bloggande, sådeså. Ååååh vad kul det var att leka modererad tonåring några dygn. Modererad? Tja, för undertecknad är nog tiden med att bo i tält, kissa i buskarna och duscha endast sporadiskt över en gång för alla. Civiliserat boende, tack! Tonåring? Sena nätter, vildsint dansande, kedjerökande, lite för mycket dryck och för lite sömn och framförallt en massa härlig musik och roliga människor.
Årets mest entusiastiska festivalbesökare var föga oväntat Pebbles. Vid tvåsnåret festkväll nr 3 hade hon tvättat smink, borstat tänder, glidit i något bekvämare och låg till synes djupt insomnad under täcket för att en kvart senare återuppstå som sitt vanliga sprudlande jag och rusa tillbaka till festplatsen för att dansa polska med Betty.
Min roliga, underfundiga far - med rötter i Aspliden, Byske - hittar ofta på egna ord på saker och ting. Med lite bondska sådär. Och snabbt kom ett nytt ord för chips. Såna där "fladderpären", sa min pappa vid ett tillfälle.
När han nu byggde en egen bagarstuga döptes den snabbt av vår ingifta stockholmssläkting till "pizzeria fladderpäret". (Ja, ni vet ju stockholmare, de har inte riktigt förstått skillnaden mellan päret och pären). För självklart avslutar man en bakardag med att grädda fantastiska pizzor. /Adele
Ha! Sitter här med bloggen i ett fast grepp. Inser att en stor del av Åren Går-brudarna tillbringar helgen på Urkult så nu kan jag härska! Här ska bloggas! Men.. om vad? Hrm, måste nog fundera ett tag. /Adele
P.S Nej då, jag är inte alls sur för att jag sitter här en fredag kväll - nej det är visst lördag morgon - med endast en helg mellan mig och första arbetsdagen. Väntar på att sonen ska komma hem från sommardroskan och är dessutom helt nykter. Men, vad är väl en bal på slottet....
Vi är en samling glada, ärliga, påhittiga, roliga, energiska, slöa, trevliga goa vänner. Man kan nog använda de flesta adjektiv på oss... mer kommer nog när alla har hittat den här bloggen!
Det finns väl inget som är så svårt å krångligt å besvärligt när man ska göra något man inte vill, som man inte har den minsta lust till. Det är då motivationen kommer fram - man ska göra det för att det är bra eller för att man måste - men det är liksom lusten som fattas. Det mesta sitter i huvudet - om det inte är så att man hindras av yttre omständigheter som man inte kan göra något åt - ibland är det nog tyvärr så att man hittar på helt oöverstigliga hinder för att inte ens pröva vissa saker. Att pröva går iofs ofta bra men att fortsätta och att tycka det är roligt ? - hur får man den förändring som man önskar att bli lustfylld. 
Hur skulle jag beskriva Urkult för någon som aldrig varit där?
