Med hjärtat i halsgropen såg jag på fotboll igår. Jag hejade på Spaninen - höll tummarna, skrek åt TV:en så de skulle känna mitt stöd ner i Afrika, jag stod upp, vankade runt som en äggsjuk höna men ända tod det såååååå länge innan Iniesta kunde peta in ett enda mål. Oh Ramos min Ramos!
Mrs Lizzys mellandotter kanske behöver terapi hemma efter jag skrek åt TV:n. Hennes mamma sitter minsann mer still i soffan fick jag höra - men dottern hejade i alla fall på Spaninen så jag tror det gick bra.
Lördagens match med Uruguay var ännu mer spännande - mitt hjärta har lite sorg för U:s räkning. Forlán är ju sötast av alla!
Nu är VM över och jag får tid till annat på kvällarna och kommer därmed att följa någa av de så uppiggande boktipsen som inkommit.
Valkyria,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Igår satt jag inte still i soffan kan jag säga. Jag var så förbannad på Holland som spelade så fult. Och jag skrek av glädje då spanien fick in ett mål av den lille samepojken. Vi kallar han så här hos oss, spanien har ju som samedräkter då de är klädda i blått. Vilken tur att de vann!! Och jag håller med om Forlan!
Lizzy
Vi kommenterade också att spanjorerna spelade i kolt!
Jag höll på Holland av ohejdad vana, men Spanien förtjänade att vinna. Antar jag.
Saknar de tider när Holland spelade så vacker fotboll att man blev alldeles tårögd...
Skicka en kommentar