Även jag har varit på festival i schtaan.
Igår kväll ringde jag till Betty hög på rock'n roll (eller någon slags halvkommersiell indie då om vi ska vara noga) och yrade något om att jag hoppas jag aldrig ska sluta älska 25-åringar med skramliga gitarrer... Idag har känslan lagt sig och jag sover mest i soffan. Inspirationen är låg.
Men ändå, Markus Krunegård var otroligt bra igår. Lysande mellansnack och publikkontakt och till slut stod jag så långt fram som en fyrtioplussare anständigtvis kan stå. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp. Ja, låten heter så:
I torsdags var Melissa Horn var bättre än väntat, fast hon hade gjort sig bättre på visfestival på Holmön än framför 7 000 personer på Trästock. Den här har spelats flitigt hemma hos mig både före och efter Trästock.
söndag 25 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har aldrig hört mellisa förrän nu. Vad vacker sång
Då stod du alltså längs fram :-)
Skicka en kommentar