Varför händer sån't här bara mig?

Häromdagen var jag på IKSU och vattengympade. Så fick jag det sagt också. Jag har kommit igång och har faktiskt lyckats gå på tre pass. Himla kul och skönt, varför har jag väntat så länge?

Hursomhelst. Nu följer en massa triviala detaljer, men tro mig, alla har betydelse för vad som sedan utspann sig.

Efter avverkad träning satt jag mig i jacuzzin. Också skönt. Drack lite vatten medan jag satt där. Gick sedan ner i omklädningsrummet, fortsatte in på toaletten och ställde mig sedan i duschen.

Förresten brukar jag ha min skåpnyckel fastsatt på vattenflaskan så slipper jag ha den dinglande från fotleden. Det är obekvämt. Det är dessutom smärtsamt att ha en gummisnodd som fastnar i min generande hårväxt om jag glömt raka benen.

Kom ut ur duschen, torkade mig, smörjde in mig och skulle hugga vattenflaskan och gå till skåpet. Vilken vattenflaska? Skit också, jag som hade torkat mig och allt, skulle jag verkligen bli tvungen att dra på mig en blöt och kall baddräkt för att gå upp i simhallen igen och sedan börja om med hela duschproceduren. Fan heller, jag virade handduken omkring mig och stegade iväg med ett krampartat grepp om nämnda handduk. Glad att jag för dagen hade med mig den största vi har, men jag har som bekant en rätt stor omkrets också. Det var lite spännande.

Fanns det någon vattenflaska vid jacuzzin. Inte då. Ner igen, kolla toaletten. Vattenflaska? Negativt. I det här läget blir jag lite bekymrad. Jag tar mig inte in i mitt skåp där jag har kläder, skor, nycklar, mobil, pengar – allt. Befinner mig två kilometer hemifrån endast ägandes en baddräkt och en handduk. Kom på att jag kunde ringa till tonåringen så kunde hon rusa hit med lite kläder. Nej, jag hade ju ingen mobil heller och förresten var väl Tonåringen på sta'n med sina kompisar.

Jag tycker i det här läget att situationen börjar kännas alltmer problematisk.

Fortsättning följer…