Fortsättningen...

Låt mig rekapitulera: Jag befann mig alltså på IKSU, naken (bortsett från en blöt baddräkt) och utelåst från mitt skåp, där jag hade allt jag behövde för att ta mig hem. Allt letande var fruktlöst, så i desperation ställde jag mig mitt på golvet i omklädningsrummet och vrålade ”är det någon som tagit min svarta vattenflaska”. Kändes lite overkill eftersom flaskan i sig är värd högst en femma. Ett antal skrämda kvinnor kom fram och visade upp sina genomskinliga flaskor för säkerhets skull.

Efter att jag stått och småmuttrat lite mer så kom det till slut fram en blyg liten människa med en svart flaska som det hängde en nyckel på. Flaskan var väldigt lik min, det visade sig att nyckeln passade och allt var frid och fröjd igen. Flasktjuven tyckte det hela var orimligt pinsamt och var glad att hon inte hunnit låsa in den och gå därifrån. Det var jag också.

Vad jag vill att ni noterar är att den här gången var det faktiskt inte jag själv som vimsade till det. Det var Inte Mitt Fel. Alls. Ett kombinationslås kanske inte är någon dum idé. Men då kommer ju nästa problem - jag minns ju aldrig vilket skåp jag har...