Instämmer med föregående talare

Skellefteklacken är så häftig! Fick lite samma känsla framför TV:n som när man hört Liverpoolsupporters sjunga You'll Never Walk Alone...

Semi!

Fast det satt onödigt hårt åt...

Gasen i botten!

Nu är det snart dags, hinder efter hinder röjs ur vägen - efter dagens handledarkurs så ska bara de sista pappren in till Transportstyrelsen så ska vi ut och övningsköra. Ska bli väldigt spännande... och roligt!

Koppling, dragläge, ecodriving.
Och hur kör man själv?

Betty - snart på en stor, öde parkering nära er!

Konstapeln som mitt i gatan stod...

"Var försikitiga, det kan finnas onyktra människor som cyklar på er"

Sagt av den vänliga konstapeln som stoppade mig cyklande på gågatan med Kelly på pakethållaren efter Skelleftematchen i fredagskväll....omtänksamt ;-)

Sommartid...

Ja... snart så är vi där, inte bara med hjälp av klockan utan också i allt det gröna..

Ett indiskt möte

Kom inspringande lite på en kvart till den Indiska aftonen hos Betty.
Åh tänk det fanns en massa mumsig mat kvar, linsgryta (med curry) och spenat med hemlagad färskost, ris och nan bröd samt lite rajta. Färglatt, vackert och jättegott ! Massor med bilder från ett okänt land också färglatt och spännande. Rikt och fattigt ! Mycket stora sirliga byggnader och små skjul i mängder nedanför. Vi bor helt klart i en skog - och även om alla 9 milj svenskar samlade ihop sig i Stockholm skulle vi inte utgöra ngn särskilt stor mängd på den ytan i jämförelse med hur många som bor i Bombay. Tack Betty för mat och kunskap ! Bilder man måste tänka på och blev inspirerad av. Karma !

Vad är viktigast i ditt liv just nu?

Frågan skickade di Leva med till en kommande gäst i återvinningsintervjun i P3 Populär. Han tyckte att man skulle fundera över frågan någon gång i veckan så att man inte tappar riktningen och helt plötsligt sitter på ålderdomshemmet och funderar på de saker som man missat göra.

Jag gillar di Leva, hela intervjun var väl värd att lyssna på!
Och frågan med - väl värd att fundera på!

En promenad i solen :-)

Underbart, underbart så långt man kan gå när man har roligt. Jag har ont i höften efter en prefjällvandring med Adele - längs älven. Det var så skönt jag ville inte gå in men till slut var jag tvungen......och sedan har jag känt att jag har använt min kropp.....men det är härligt det med. Rosig hy fick jag oxå !

Nu är jag också modern!

Jag har sett Alice i underlandet i 3D idag och jag känner mig så modern. Jag brukar ju alltid vara sisådär några år efter alla andra när det gäller nymodigheter. Filmen och effekterna var ju förstås underbara. Men då är jag ju förtjust i Tim Burton också.
Lizzy

Fröken Mars hälsar välkommen!

På onsdag så är det dags... läser recept och funderar vad det ska bli.
Något indiskt helt säkert... Välkomna!

Symfoni!

Ut nu på långpromenader, Vivaldis fyra årstider - våren spelas i den största symfoni som kan skapas! Man slås nästan omkull av känslan! VÅR!!!!!!

Eftersom jag lyssnar mig igenom alla sommarpratare 2009 kommer idag ett klokord från Anders Walls pappa. Anders, uppvuxen rik på kärlek men lite pengar, hade nämligen fått ett stipendium, och hans pappa var nog lite orolig för att han skulle bli girig. På sin dödsbädd sa han till Anders " kom ihåg att sista skjortan du bär inte har några fickor".

No uterus, no speach

Peabrain
Alla indianer är inte i kanoten
Hjulet snurrar men hamstern är död
Jag tänker inte berätta vad vi pratade om på akvarellen ;-) men en del kraftuttryck kom fram....

Ja, ja. Han är från England men...

... låten är Irländsk.
Och den är så vacker.
Letade egentligen en annan version, men den här duger fint.

Saint Patrick's Day

Återigen har jag använt mer än en timme för att komma på vilken låt man kan spela idag. Det finns så många...

Bara för att den är så bra...

Och plötsligt är det afton

Lyssnade på Bodil Malmstens sommarprat i min Ipod på väg till jobbet. Hon pratar mycket om att åldras, att tiden går så fort, viljan att stanna tiden och hoppa av. Blicken på rynkorna i spegeln och insikten att de är där för att stanna, och att tiden obönhörligt tickar vidare. Kan låta sorgligt men för mig betyder det att faktiskt njuta och inse att det är nu och här vi lever.

Hon använder den italienske poeten och författaren Salvatore Quasimodo som hjälp att uttrycka vår tid på jorden. Visst är det vackert!

Och plötsligt är det afton

Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle -
och plötsligt är det afton.

Hälsotågen 2010.nu

Nu är det dags för mig att ta tag i kost och motionsvanorna. Är det någon som är på? Ni väljer själv vad ni vill göra och vad ni vill förändra och hur.

Själv vill jag verkligen få en kost som stödjer mitt mående och en träning som bygger upp stabilitet och uthållighet.

Allt började med att jag som minimalistisk köttätare vart rekommenderad av min doktor att uppsöka en dietist efter att blodprovet visat på så låga blodvärden att jag inte borde klara av att stå upp utan att tuppa av. Så jag tänkte, perfekt nu kan jag få en del råd om hur man ersätter köttet utan att behöva äta bönor tills man spyr.

Så med lätta steg trippade jag iväg och tänkte inga problem jag äter nog rätt bra och inte har jag någon panik inför att väga mig och en och annan böna borde jag kunna byta ut mot något nytt spännande uppslag som jag skulle få av dietisten. Äntligen lite återbäring på skatten.

Efter förhöret om matvanor och vad jag åt visade det sig att mattiderna var utmärkta. Men efter att ha pratat om vad som låg på tallriken visade det sig att jag åt för lite protein och efter att ha vägt mig fick jag veta att mitt kroppsmasseindex var allt för högt. Och att kvinnor med för högt BMI lätt drabbas av diverse sjukdomar tex. ålderdiabetes. Hmmmm åldersdiabetes……nej tack! Blir livrädd att tänka tanken att sticka mig själv med nålar. Så domen löd

”Ditt BMI är alldeles för högt och du äter för lite protein”
”Jag bokar in dig för återbesök med vägning och uppföljning av matvanorna om 8veckor”

OK jag fattar……..och bestämmer mig genast……. face the reality…….Agera!

Tack för droger ibland!

Hade en massa planer för eftermiddagen och kvällen - skulle jobba länge och komma i kapp. Sedan hem och joxa lite hemma, kände att dagen var fylld av energi.

Och sedan kommer. det. Flimmer när jag tittar på dataskärmen, synbortfall och fokusproblem. Bara att ta medicin och cykla hem och lägga sig. Efter ett tag är känseln borta i halva ansiktet och huvudvärken är ett faktum. Men tack vara medicin och sömn några timmar kan jag i alla fall sitta här och skriva. Även om head-banging inte kommer vara min paradgren, varken i kväll eller i morgon.

Är glad över att mina migränanfall inte kommer så ofta nu för tiden.
Och vad som triggar - har faktiskt ingen aning. Ibland kommer det bara.
Suck.

Nä, dags att sova lite mer - som jag inte gjort det nog den här kvällen... men migränen är borta och det är så skönt!
I morgon är en annan dag!

Vår

Blev tvungen att skrapa bilrutorna imorse men det gick så lätt :-) Behövde inte hacka mig in och till och med bakrutan gick att ta fram - ja då är det våååååååååår(vinter)

Filmmusik som berör

På bio igår, vi såg Shutter Island.

För mig en något utmanande film (kan inte berätta varför utan att avslöja för mycket) där musiken kändes väldigt
viktig, obehaglig, förstärkande, självklar och besvärande.
När den var slut så var det till tonerna av denna
fantastiska musik som vi lämnade bion.

Frivilligt!

Alldeles frivilligt har jag bestämt mig för att inte använda internet speciellt ofta. Jag insåg att jag kollade min mail minst 4 gånger/dag, att jag kollade tidningarna ett antal gånger per dag fast jag inte är direkt intresserad och att jag spenderade så många minuter per dag på internet att det inte var klokt. Bl.a innan jag gick och la mig var jag tvungen att tvärkolla lite och det gav mig ju inget.
Så nu surfar jag kanske bara varann dag eller mindre. Mailen kollar jag en gång per dag och jag helt plötsligt så mycket TID.
Bara senaste veckan har jag läst 3 romaner istället. Och jag känner mig så fri.
Jag känner mig förstås lite motströms men det är så skönt att istället för att bara slösurfa göra något som ger mig något . Och så slipper jag ha ont i nacken för att jag sitter fel vid datorn.
Lizzy

Helgonglorian...

Ibland hör man sin röst säga...
-"Det kan jag göra!" eller -"Inga problem det fixar jag", fast man egentligen inte alls orkar/vill/har tid. Läste en bok där en kvinna beskrev att hon ofta gör så och jag tyckte hon hade en passande beskrivning på hur det känns....Det är vid såna tillfällen man känner hur helgonglorian direkt trillar ner runt halsen och blir en snara som dras åt....

En liten datorlängtan

Är utan dator i privatlivet sedan 1februari och jag tänker att det nog är bra att ibland vara utan. Måste medge att det gör att tiden expanderar och upplevelsen och närheten med yngsta sonen får mer utrymme. Utan en dator att konkurrera med så gör vi helt helt plötsligt mycket mer säker ihop. Åker skidor, är i naturen, pratar, läser ihop, går på bio och bara är. Det är helt fantastiskt!

Men visst finns det en hel del svårigheter också ja ni vet som att hitta telefonkatalogen istället för att gå på hitta.se men mest av allt saknar jag att läsa bloggen. Så efter några dagar i fjällen och en del samtal med åtta mycket kloka kvinnor som jag ser som kompetenta, smarta, underbara och sanningssägare så är jag civilt olydig och surfar på arbetstid......... oj oj oj det tar emot men jag är ju nybörjare och alla som tjuvrökt och sedan blivit rökare vet hur jävligt det var innan man vart van. Så jag gör som då fast tvärt om. Då försöker jag se nonchalant och cool ut nu försöker jag se seriös och upptagen ut. Ja jag vill faktiskt vara ifred och inte bli störd av någon just nu för jag läser och njuter alla underbart inspirerande inlägg.

Bara så ni vet så sätter ni spår och berör

Härliga vårvinter!

Promenix med Adele efter älven.

Snöskulpturer efter vägen, en sol som värmer, samtal som man nästan hinner klart. Ja, vi gick ganska långt. Och kaffe hos Pebbles som en mysig mellanlandning med vätskekontroll.

Härligt med helg!

Lyckolåt!

Världens bästa pepp- och lyckolåt!
Har massor med minnen till den här låten - vemodiga, superglada, röj på dansgolv eller hemma med dammsugaren. Eller bakom ratten med en något tung gasfot.

Cry no more tears

I thought I was alone
I was sad I was stoned
I was out of my mind
I thought I was erased
I was fading away
The world had left me behind

Now I feel ashamed
That I ever complained
It turns out I was wrong
I thought I was a mess
I was wrong I confess
But I thought I was low until you came along

If you recognize through your swollen eyes
Someone just like you broken down with lies

Cry no more tears
Take this song and sing your troubles away
Fear no more fears
Take your faults and make them right today

I thought I could be free
Doing fine being me
I was out of my mind
I thought I was enough
Everything was so rough
I had to leave it behind

Now I feel ashamed
Everyone that I blamed
It turns out they were right
I realized I was alone
I was sad I was stoned
And I thought I was gone till I saw you tonight

If you recognized through your swollen eyes
Someone just like you broken down with lies

Cry no more tears...

I ain't afraid
Of walking alone though I'm lost and astray
Fear no more fears
Take your faults and make them right today

Some say it's better
If you let it open wide
Some say forget it
You were damaged
you were hurt but don't you

Cry no more tears...

Tacksam

Jag har sällan eller aldrig varit så "lycklig" som nu men framförallt är jag tacksam, tacksam för livet, tacksam för barnen, tacksam för er, tacksam för att tvättmaskinerna fungerade den här gången, tacksam för att jag hade en god apelsin i kylskåpet, tacksam för att pappa ringde och inte lät alltför eländig ! Skört är det livet ! Om jag när jag var trettio todde att livet var stöpt i en form så kan jag ju säga att - så fel man kan ha !
Sedan idag när jag promenerade i solen längs älven - Vårvinter är en fantastisk årstid - passerade jag en äldre dam ute med sin hund, hon utbrister
- Var det hackspetten, lyssna ? Vi lyssnar och så hörs det dova trummandet, vavid hon tar ett litet skutt och säger
- Nu leker livet ! Kunde inte annat än hålla med - och själv kan jag bara tillägga att leka, så roligt och kreativt !
Sedan vet jag att vårvinter för en del är tyngre och att kraven på att vara lycklig är stora och svåra att möta när sinnet är tungt, så här kommer den, en av mina bästa tröstlåtar !
width="480" height="385">

Lyckans tyranni

Några på jobbet hade hört radioprogrammet Tendens om lycka tidigare i veckan. Detta ledde till en intressant och tänkvärd diskussion om vad lycka är... och hur man får den och.. och... vad vi strävar efter och vad vi vill. Om materiella värden och om andliga, om att gilla sig själv och att gilla läget.

Och nu har jag också lyssnat - och det skulle vara så roligt om ni också tog er tiden!

"Bilden av lycka!"

Idag har vi en bild av oss själva och av omgivningen där allt ska vara perfekt. -Vi lever med kravet att vi ska vara friska, lyckliga, fostra lyckliga barn samtidigt som vi ska göra våra nära och kära lika lyckliga… det här är orimligt att ha som norm för sitt liv, enligt professorn i idéhistoria Åsa Bergenheim vid Umeå universitet -Det betyder ju att frånvaron av lycka är olycka, då är vi illa ute och behöver vi hjälp..fortsätter hon

-Vi är från födseln till 50% placerade på en skala från lyckliga optimister till pessimistiska dysterkvistar. Resten är eget arbete och omgivning, berättar hjärnkirurgen Nisse Simonson. -Det finns medicinska förklaringsmodeller, men det är klart…när barnbarnet ringer och säger "Morfar jag längtar efter dig", då får man en mer obestämbar kick.

Möt också Claes Swedberg, som har bestämt sig! Han ska bli vagabond. Han har sålt och lämnat allt: gården i Gästrikland, bilarna, barnen har flyttat hemifrån, han har skilt sig. Han har bara kvar en gitarr och sovsäcken, som han tar med när han flyttar in i munkklostret utanför Sala.

Det finns även två andra program i serien, "Prinsessa för en dag" samt en intervju med författaren Inger Edelfeldt i "Lycka enligt författaren Inger Edelfeldt". Båda inslagen väl värda att lyssna på!

Jag tror

Datorjäम्च्क्स,!!

4 mars 2010, kl. 17.15

Våren är på väg.
Ljuset är här, äntligen.

Och som vanligt njuter jag av att ha en så vacker väg mellan hemmet och jobbet!

Hemavan vecka 8

Nej, här kommer beviset.
Vi åt inte hela tiden, vi var också friluftiga.
Så vackert!

Dagens funderare...

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.


Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:

Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…

HUR MYCKET ANNAT GÅR VI MISTE OM?

Springer springer

far runt, försöker fåihop det mesta...oj så kul ...fantastiskt...hjärnan kokar.
Men snart så snart så blir det mer skidor :-) å vila och sen ska jag ha en plan på mitt jobbliv som innbär - bra dagar med bra tänk. Och jag kan inte annat än hålla med nedanstående citat om amatörer, fast med åren blir man ju lite listig och bra :-)

Dagens citat

Talade i telefon med kära vännen C varvid hon slängde ur sig:

Livet är inget för amatörer.

Nej, det ska gudarna veta...

Hemavan v8 :)))

Här kommer några bildbevis av begivenheterna från förra helgen
/B2

Stjärnor

Om din kropp vore en hund

Ett passande inlägg efter 4 dagar i fjället. Hoppas du tar dig tid att läsa allt, den är verkligen tankvärd.

Om din kropp vore en hund....
Denna gång handlar Värdskapsbrevet om att välkomna sig själv och sin kropp. Om att det är ett val vi gör, som inte bara är viktigt för oss själva. Och om hur Janne kämpade på för att leva som han lär!

Jag tittade ut på de 500 personerna i publiken och förklarade att "det inte finns någon viktigare människa på detta jordklot att välkomna än sig själv. Och om ni inte tror mig, fråga er familj, kollegorna, vännerna och alla som kommer er väg under en dag". Deras ansikten visade att de förstod precis vad jag menade, så jag fortsatte.

"Ta bara en liten detalj som sin kropp. Jag är då mer välkomnande när jag sköter och välkomnar den, än när jag hamnar i chipsträsket framför TV:n. Och det finns många människor som likt mig ständigt kämpar med vikten". Jag var på en Finlandsfärja och hamnade bakom två riktigt stora damer vid efterrättsbuffén, bl a bestående av ett berg chokladpudding. Den ena damen vände sig mot den andra och utbrast; "Ja, det är inte så konstigt att man har problem med vikten, när dom proppar i en allt detta". Den andra höll med. Jag tänkte att det är lätt att köra "the blame game", att lägga skulden för att inte välkomna sin kropp på andra och annat, fast det är ju bara vi själva som har ansvar för vårt välbefinnande.

En fråga man kan ställa sig är; "om min kropp vore en hund, skulle jag då åka dit för djurmisshandel? Låta den ligga i soffan istället för promenad, hälla i den massa onyttig dryck och mat, lära den röka"?Eller om man tog den till Svensk Kroppsbesiktning, skulle man då få körförbud, eller klara sig undan med en rad anmärkningar"?

Står jag och säger. Folk skrattar. Inom mig hör jag samtidigt en röst som förklarar, "här står jag och talar om att välkomna sin kropp, när det samtidigt under de svarta kläderna (man ser smalare ut då) finns en kropp som kunde vara i betydligt bättre skick. Hur trovärdigt är det här egentligen".

Jag kunde inte släppa tanken och går en vecka senare till Ylab. Yvonne Linn hade jag sett i morgonsoffan några gånger under året, där hon lärde ut hur man ska sköta sin kropp. Det som hade tilltalat mig var hennes raka och tydliga stil. Och all hennes kunskap. Dessutom hade hon varit någon slags kampsportmästare på 80-talet. En människa med lite ruter i.

Bakgrundsmusiken, tebordet och dekorationerna på väggarna gav lokalen en känsla av österlandet Den första delen handlade om att svara på massor med frågor, bergis 200. Allt från hur man har det i privatlivet, om man är stressad på jobbet och gud vet allt. Därefter skulle kroppen vägas, mätas och testas. Jag fick bl a ta på mig en liten blå huvudbonad och sätta mig i en kapsel under några minuter. Jag kände mig som den första rymdhunden Laika, när jag tittade ut från min lilla månlandare.

En vecka var jag tillbaka och fick träffa Anatoli, som tillsammans med Yvonne driver Ylab. Han skulle gå igenom resultat med mig. "Var det några kilon för mycket kanske?", säger jag med ett litet hopp om att han ska säga att det var normalt. "Problemet är inte vikten", säger Anatoli när han tittar i pärmen, "problemet är fettprocenten, andelen fett av den totala kroppsvikten som vi mätte när du satt i kapseln. Den är på tok för hög. Så här kan du inte ha det. Vi får lägga upp ett tremånaders program för dig".

Efter ett par dagar sitter jag med dietisten Emma som undrade vad jag tror det beror på att procenten var för hög.
"Enligt min analys så är det italienarnas och hustruns fel", sa jag bestämt. "Hur tänker du då", hon blev lite nyfiken.
"Ja, det var då inte min idé att uppfinna pizzan och dessutom ha fräckheten att öppna en pizzeria i grannhuset där jag bor".
"Och hustruns inblandning?"
"Hon lagar så jäkla god mat att jag äter för mycket".
Emma undrade om lösningen på mitt procentproblem var att hon kontaktade Italien och hustrun, eller om det fanns en annan person inblandad.

Jag gick där ifrån med två viktiga kunskaper. VAD jag borde äta och HUR jag skulle äta det. "Det var första gången du inte varit färdigt före mig", sa hustrun senare. Strax innan hade italienaren sett en order gå honom bestämt förbi.

Några dagar senare var jag tillbaka för att träffa Fredrik, träningscoach. En gång i veckan kämpade han med en stel stock (jag) för att få upp rörligheten och bygga muskler i magområdet. I början trodde jag att de bara anställde sadister, men Fredrik borde ha Nobelpris inte bara i fysiologi utan även psykologi, som han peppar folk. Själv kämpade jag på i skidspåret och på löpbandet i tre månader och åt massa god OCH nyttig mat.

Så tillbaka för slutrevision. Nya frågor, nya mätningar. Den här gången med röd mössa på väg ut i rymden.
Resultaten var "synnerligen bra". Inte bara hade jag tappat 15 kilo på tre månader, fettprocenten var i närheten av elitidrottarnas och jag mår bättre än någonsin. Jag köpte en låda choklad (tänkte först morötter) som tack för den hjälp jag fått av alla på Ylab. (jag har ingen provision).

Häromdagen undrade någon vad hemligheten var. Jag sa att det handlar sju saker för att lyckas med att förändra sig själv eller en situation. 1. Rätt Motivation. 2. Rätt Kunskap. 3. Rätt Mål. 4. Rätt Fokus. 5. Rätt Disciplin. 6. Rätt Uthållighet och 7. Rätt Belöning. Till detta rätt coacher och en hustru som hänger på.

Det finns en berättelse om Gandhi som fick besök av en mamma och hennes son. Modern var bekymrad över att barnet åt så mycket sötsaker. "Säg till honom att sluta äta godis", sa hon till Gandhi, som bad dem komma tillbaka om två veckor. Förbryllad lämnade de mästaren. Två veckor senare var de tillbaka och innan de ens hunnit sätta sig ner tittar Gandhi ungen i ögonen och säger bestämt; "SLUTA ÄT GODIS!" Mamman undrade varför han inte kunde klämt ur sig det förra gången?
"För två veckor sedan åt jag sötsaker".

Det är en sak att tala om konsten att välkomna sig själv och andra. Det är en annan sak att göra det.

Text: Jan Gunnarsson

Ytterligare ett härligt citat...

Kommer inte riktigt ihåg vad som föranledde citatet. Men av någon anledning förstog jag inte något i diskussionen och frågade helt enkelt...-hur tänkte du nu? (Inte elakt, bara nyfiket vill påpekas ;-) Varpå det självklara svaret blir...

"-Nja ...jag vet inte om jag tänkte"