-"Gjorde dem illa dig"?

Frågar sonen i telefon några timmar efter att jag blivit kidnappad. Sakta går det upp för mig vad jag varit med om de senaste timmarna. På jobbet dyker de upp bakom min rygg. Jag förstår inte riktigt vad det är frågan om och minuterna senare sitter jag i en bil med mina två förövare.

Stockholmssyndromet slår till fort. Jag känner snabbt samhörighet och tillit till mina kidnappare.

Snabba kryptiska mobilsamtal avlöser varanda. Jag hör lösryckta meningar.

-"Örnen har bytet" Jag förstår snabbt att de är fler inblandade än de två i bilen. De kör norrut. Någonstans i höjd med Sävar får jag min chans… de släpper ut mig för ett snabbt besök på ICA. Samtidigt som en lokal yngling får ett erbjudande om ett takskottarjobb bakom mig i kön, tänker jag -Should I stay or should I go? I stay…mest för att jag inte vet hur jag annars skulle ta mig tillbaka till stan, plus att jag är så jäkla nyfiken på vad som är på gång ;-)

Hoppar in i bilen igen… samtidigt som det är lite läskigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite spännande det här. Vi ska tydligen inte till Skellefteå för att se elitseriehockey, inte till Källan för att spaa, inte heller till Aurum för att bada, eller Boviken för att mysa vid havet…

Plötsligt har mitt obefintliga lokalsinne spelat mig ett spratt, på en skylt står det Nydalasjön. Hmm tillbaka i Umeå, känner att nu kan allt hända, blir nervös igen. I fantasin åker jag en sväng till Ö-vik på melodifestival…näpp, nu svänger vi av mot flyget, när ångorna av flygbränsle letar sig in i min näsa blir jag kallsvettig, inte kan man väl hoppa fallskärm på vintern? Känns ändå verkligt med tanke på de kopplingar det här kidnapparnätverket har till såna verksamheter.

Plötsligt gasar Kungsörnen på…ja inte letas det nån infart till fallskärmsklubben i alla fall. Havsörnen nämner RG-line, hjälp… trafficking far genom min hjärna… nej de kan väl inte ha tänkt sälja mig utomlands? Nej det kan ju inte ge många kronor...

Bilen vänder tillbaka mot Holmsund och badhuset, tror jag… då nånstans i höjd med golfbanan börjar min hjärna fungera igen. Jag ska ju få åka till den fantastiska stugan på revet. Kliver ur bilen, och där är de allihopa (nästan) det var skatan, svalan, ruggugglan och gud vet allt vad de heter…kliver in i värmen av en brasa, pippifåglarna har förkläden och lagar mat av hjärtats lust och jag sätts i en soffa med ett glas rött. Hinner ta en härlig promenad och varm dusch innan fantastisk massage och underbar tre-rätters middag. Det surras och samtalsämnen avlöser varandra i rasande takt. Verkligheten överträffar alla mina fantasier, det är ju det här jag gillar. Vara med er dricka goda viner, äta god mat och prata om livets alla väsentligheter och oväsentligheter...

Tusen tack kära systrar för en helt fantastisk kväll och morgon och jättefint halsband och superfin akvarell, och framförallt tack för att ni inte gjorde illa mig!