På försiktig begäran byter jag 'etikett' enligt Adeles modell och Schlagernörden heter tills vidare, dvs åtminstone till efter helgen, Majvor.
Jaja, namnet är inget jag är stolt över. Gissa om jag är glad att mina föräldrar inte valde det som tilltalsnamn!
För att få lite substans i det här inlägget tänkte jag inleda en diskussion kring korkade saker man gör när man har tankarna på annat håll. Jag gör mycket sån't. Är allt som oftast sinnebilden av Den Förvirrade Professorn, i mitt fall då Den Förvirrade Byråkraten. Ringer efter min mobil gör jag minst en gång varje morgon, oftast två. Sedan brukar jag ringa Dottern från jobbet och undra vad hon vill eftersom hon ringt hemifrån flera gånger.
However. Häromnyssens var det utförsäljning i en temporär lokal på Kungsgatan. Jag, som är motsatsen till en Sex-And-The-City-tjej och tycker att allt utöver 100 kr för ett klädesplagg är dyrt, dök givetvis in. Här skulle fyndas. Även om lunchen snart var slut.
Hittade några t-shirts som verkade rätt OK, och två par byxor. "Omklädningsrummen" var små bås med ett skynke för. Speglarna hängde utanför, klart synliga från butiken. Lunchen var som sagt nästan slut. Sammanträde väntade. Jag hade bråttom. Dessa faktum skulle visa sig ha en viss betydelse.
Provade en t-shirt, som givetvis inte alls räckte till för den kropp som jag goda dagar kallar generöst kurvig, men dåliga dagar kallar betydligt grövre saker. (Asså kom igen - när började XL motsvara stl. 38-40?)
Slet förstås av mig tröjeländet och testade ett av byxparen - f.ö. identiska men i olika färg - och till min oerhörda förvåning kändes de riktigt bra. Här skulle speglas. Snabbt. Så jag gick ut och ställde mig framför spegeln. Sa jag att den var fullt synlig från hela butiken förresten?
Det tog säkert femton sekunder för min hjärna att registrera att tjejen bredvid mig tittade konstigt på mig, och ytterligare femton att inse vad det berodde på. Där stod jag, i all min härlighet, endast iförd byxor och behå.
Det tyckte jag var lite jobbigt.
När var du riktigt disträ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ett gott skratt förlänger livet - nu gav du mig ett ;-))(jag skrattar med dig f ö ). Jag gör oxå sådana där saker - att ringa efter mobilen är helt normalt. Vi som inte har "vanlig" telefon använder varandras för att ringa efter dem - och jag brukar också undra varför jag har ett missat samtal från jobmobilen på min egen telefon *hihihihi*. Idag tog jag lös dörrnyckeln från nyckelknippan för att jag skulle ut och gå och inte ville ha hela knippan skramlandes runt. Innan jag hade bytt om fick jag ägna en kvart åt att leta nyckeln som jag tagit lös för att ö h t kunna fara - hehe //P
Haha...den var bra! Mina två yngsta barn tycker att jag har en så härlig mage så de vill dega med den när vi ligger i sängen. För dem finns det inget fult alls med stora magar. Önskar man kunde känna så... Jag kan tyvärr inte bjuda på nåt tankspritt för jag har 100% självkontroll...hahaha. Utom möjligen den gången jag cyklade in i en buske...eller gjorde sälen....eller...
Jag handlade på ICA och till min stora glädje var det en rätt snygg man som följde mig med blicken. Kul att det är någon som spanar på en fortfarande tänkte jag, och blev ännu gladare och något generad när jag ser att han kommer närmare och så säger han: Ursäkta mig, men jag tror det är min vagn du har tagit.
Ridå. Jo visst var det så. Jag hade tankspritt lyckats lämna min vagn och istället övertagit denne mans. Genant. Eller kanske ett bra raggningstips? /Adele
:-)
Disträ?
Jag?
Kan jag inte komma ihåg... eller?
Kommer ihåg när jag på den tiden som jag satt i kassan på affären kunde börja med "Tack, var det bra så?" istället för "Hej"
...eller när jag gjorde en u-sväng i en rondell (svårt att förklara exakt hur korkat det är...) eftersom det enda jag kunde tänka på var att jag måste åka tillbaka. Vadå, köra ett varv i en rondell - när man kan gena? Tur att det var ingen annan trafik där. Jösses, vad dumt!
/Betty
Skicka en kommentar