Jag böjer mig försiktigt ner och ler vänligt mot Simon 4 år. Hör mig själv säga: Hej! Det är jag som är Adele, mormors lillasyster! Ja brudar, åren går verkligen. Hisnande, självklart, oroande, fantastiskt. En mix av känslor. Ovan här ser ni ett schema som Thea (snart 7 år) har gjort tillsammans med sin mormor. Ja min storasyster. Eftersom min syster fick en stroke förra hösten är hon fortfarande sjukskriven. Och Thea har inte många 100 meter till sin mormor, så varje dag går hon över och hjälper till med diverse sysslor. Och det viktigaste är förstås kärleken mellan mormor och barnbarn. Stort. /Adele
P.S Du med bra syn ser att det på måndag står "borsta Bengtsson". Det är katten och inget annat.
3 kommentarer:
Underbart :-) - gissa varför tårarna sprutade när jag åkte förbi mina föräldrars och mormor och morfars hus - allt sånt där mysigt och roligt somman fick göra med dem, alltid, och oavsett ålder.
/P
Lycklig är den som får möjlighet att vara med sin familj och sina vänner.
Visst är livet svårt ibland men så mycket lättare när man kan hjälpas åt.
Att vara viktiga för varandra gör livet rikt.
//Kelly
Jag blir så rörd. Jag hoppas att mina bsrn och blivande barnbarn vill vara med oss hela livet.
Mrs Lizzy
Skicka en kommentar