Så då har man varit där - i kära gamla schtaaan ! Hälsat på pappa och vandrat omkring i en stor by som är väldigt hemma - där man känner varje gatsten och där nästan varje buske skickar en minnessignal från förr. Sentimental blir man, minst sagt - jag till och med dristade mig till att åka förbi "våran" gata - Östergatan och smygkikade på huset - anade inte att det skulle vara så känslosamt - tårarna sprutade åtminstonde i två kvarter, innan jag fick ordning på dem - lökskalar nerverna alltså !
Sen efter att ha varit social med pappa så blev det också en kväll på Trästock - ja hurra ! Underbar festival - i solens sken fick vi, Majvor, Betty B å Ja höra på Christian Kjellvander, Jupiter, Säkert och något som hette Kristoffer Ramstan ( jättebra och helt nytt).
Sedan lyssnade vi också lite på Glesbygdn - som är reagge på bondska - glöm inte dina språkliga rötter sa de - svårt att hålla vid liv eftersom våra föräldrar fick lära sig att det var så "fult". Dessutom är den bondska jag kan bara talspråk det mesta från mina första 10 år. Vissa ord på "svenska" lärde jag mig trots det ganska sent - ex Jäkel = visdomstand. Till stor del är språket nu förlorat - mina barn har ju bara hört morfar prata ibland.
Säkert lånade en låt från Schtaan och sjöng den här :-)
och ännu en ljus magisk sommarnatt har passerat !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad glad jag blev att du skrev om "jäkel". Har tänkt dom mer som gjäklar - mina hörntänder. Samma dialekt i Lycksele kan jag avslöja. Min yngsta dotter och jag tittade i en bok och såg att de faktiskt heter "oxeltand" Så det så. Men "jäkel" är bättre ord. /tycker adele
Och nu när jag lyssnade på låten ni ser väl vem som spelar cello! :-) /Adele
Jag skulle säga att en djäckla är en tand med tuggyta. Och allvarligt! Finns inte det ordet i svenskan?
Har just lyssnat lite på Kristoffer Ragnstam. Måste leta reda på mera. Riktigt, riktigt bra. Fredagens utropstecken! (!) Även om det var mycket annat som också var bra!
/BB
Vadå Kristoffer Rangstam?? Vi umgicks ju - hur kunde jag missa det?
Lördagen var lite både och. M.A. Numminen var ju - M.A. Numminen. Fast hans version av Det gör ont var riktigt bra! Klämde mellan med Olle Nyman, helt okänd för mig men helt OK. Stillsam pop med lite blueskänsla. Pugh var i ärlighetens namn skittrist. Jag ville ju höra de gamla hitsen! Avslutade med ett reggaeband, nio personer på scenen, en massa blås och ett jäkla drag. Kunde det ha varit. Men det var inte många där öht och nästan inga som dansade. De skulle vara optimala på Urkult!
/Majvor
Mystical Roots hette reggaegänget förresten, se dem om ni har chansen.
Skicka en kommentar