I helgen så var jag och familjen i min barndoms stuga. Den byggdes av min morfar långt innan det var särskilt vanligt att bygga fritidshus. Med tanke på att han och mormor bodde på en gård i skogen med kor, många barn, boningshus, "sommarbönning", garage, ladugård, tvättstuga och flera andra hus, så var det inte konstigt att de flesta i byn ansåg att min morfar var lite konstig som byggde sig en sommarstuga. Nåväl, inget i den här stugan får kosta något...jag vet inte varför men det är en anda som alltid funnits kring allt i denna gamla timmerstuga. Tapeterna på väggen är några rullar som blev över från någon annans renovering och den härligt gula färgen på fasaden är original från när stugan byggdes någon gång för ....50-60 år sedan? Det finns varken ström eller vatten...förutom den stora sjön som ligger två meter från verandan och som gör att det känns som att man befinner sig i en båt när man sitter framför brasan och tittar ut. Att det bara är vi och en stuga till runt sjön gör att det känns väldigt .... hittar inget ord just nu (isolerat, ensamt fast med en positiv klang). Äldsta sonen tittade en morgon ut över sjön och sa -Förstå vilken lyx det är att ha en helt egen sjö! Jag log...jag har aldrig tänkt på det på det sättet, men det är nog lyx.
En kväll var jag och sonen ute och rodde...runt udden bort mot den härliga sandstranden...och...lyste det inte i den där andra stugan, där vi aldrig sett någon vara? Jo...de satt på sin brygga och eldade...spännande....ska vi ro närmare och se om vi kan se vad det är för några? Vi rodde närmare...och var det någon som ropade? Ja! Vi rodde fram och där satt ju fem personer och en gammal hund och de välkomnade oss upp på bryggan och bjöd på något gott att dricka efter vår roddtur. Förmodligen förvånade över att se någon ute på denna stora sjö, där det aldrig syns några båtar. Det blev i alla fall en fantastiskt trevlig kväll och de ville absolut att jag skulle ringa efter resten av familjen i vår stuga...och de kom gärna. Det blev en oväntat trevlig kväll med otroligt trevliga människor och vi var alla lite upprymda efteråt, speciellt min mamma som känt dessa människor som barn och knappt träffat dem sedan dess. Ett möte som säkert gått obemärkt förbi i stan, men som ute i skogen långt från all bebyggelse blev så spännande för både vuxna och barn....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visst är det helt otroligt vad livet utan för ramen kan ge. Bara man är öppen för det som kommer på ens väg så får vi möjlighet till upplevelser som blir som skatten i en kista för stora och små.
Åhhhh - vill se och åka dit !
Dessa förtrollade sommardagar och nätter :-))
/P
Min käre far, bonde på landet, gjorde något för sin tid ännu märkligare. Han timrade upp en liten stuga på gården, knappa femtio meter från "storbörninga". Hur fin som helst, med litet kök och rinnande kallt vatten.
Och dit flyttade vi i början av juni varje sommar, oftast skolavslutningsdagen. Vi kånkade över porslin och diverse annat och i början bar vi över TV:n också, men det slutade vi av okänd anledning med efter några år.
Toa och badrum fanns bara i stora huset och varmvatten till disk och städning bar vi - oftast jag - i hinkar.
Då tyckte jag det var helt normalt, men nu undrar jag vad tanken egentligen var. Det kan kanske ha att göra med att som bonde är man mer eller mindra livegen och sommarsemester är i stort sett ett okänt fenomen, kanske ville mina föräldrar få något litet miljöombyte? Eller hade pappa någon överskottskreativitet som behövde få utlopp?
/Majvor
Det där med sommarhus på gården är inget ovanligt - så hade många av mina släktingar det och även min mamma - jag tror att det var lite lättare, lite mindre stök (om man nu kan tycka det när det innebär att bära vatten med mera). Dessutom städades det stora huset upp under sommarmånaderna.
//P
Ja man undrar ju varför...men till saken hör att morfar hade ett "sommarhus" på gården som de flyttade till under sommaren, men valde ändå att bygga sommarstugan en mil därifrån. Jag kan ju bara anta att det blev lite svårare för mormor som ändå skulle sköta korna hemma på gården. Men vi gläds för att han gjorde som han gjorde, för vi trivs där... om än i ganska korta perioder ;-)// La Larsson
I gamla hus finns en särskild doft som av varmt trä.
Det är en lukt från förr.
Den där essenssaften är en smak från barndomen. Och rabarber som man plockat från landet och doppat i en kopp med socker är en annan.
Och "sommar" melodin på radion. Och humlesurr och vågkluck.
Lycklig suck.
/B
Skicka en kommentar