Solen sken inte så länge :-) men jag packar och är på väg norrut och sedan österut till finland. Vad har jag mer gjort - jo övningskört med sonen nästan varje dag och idag ska jag och dottern göra den där handledarkursen - tycker det är ganska skönt att åka bredvid - iallafall när den där första skräcken, att det är barnen som kör, har lagt sig - kanske man blir för avslappnad - ser fram emot att ringa å säga - äh kom å hämta mig på stan ! Skjutsa mig till badhuset är du snäll...närsom helst på dygnet hur ofta som helst och de kan inte säga nej - tycker att jag har förtjänat den lyxen - att så här mitt i livet att få två alldeles egna privatchaufförer.
Nej nu ska här ut och tränas. Gäller att vara i form inför fjällvandringen i höst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där med privatchaufför och en allmän "pay back time" kan man ju se fram emot hur mycket som helst.
:-D
Även om det känns lätt skräckartat att tänka sig dottern framföra en bil med massor med hästkrafter och på x antal kg i bland andra (tonåringar) i trafiken.
Men man vänjer sig förmodligen...
/BB
Måste medge att många timmar av övningskörning, peppning inför teorin och uppkörningen som belönas med "pay back time" är värd varenda investerad minut. De stora minuset är möjligen att man inte längre är ensam ägare till bilen.......... förutom då räkningarna skall betalas ;-)
Och vad det gäller oron för barnen så finns den där oavsett om det gäller bilkörning eller resan till fjällen, de bara är så. Lika bra att vänja sig!
Jag har ju en son som också kan börja övningsköra om han vill. Hans far kommer att ta tag i det där, min son vill absolut inte köra med mig som han säger är för hysterisk. Kan stämma det, jag är så åkrädd att jag bromsar i luften hela tiden då jag åker som passagerare. brukar ha väldigt ont i benen efter en lång tur. Bilåkning/körning är inte min starka sida. Jag tycker bara om att köra rakt fram till jobbet och tillbaka hem. På sin höjd. Mrs Lizzy
Skicka en kommentar