Jag fick gå på avslutning i kyrkan idag. Klarade mig utan snörvlig storgråt, men lite fuktig i ögat blev jag nog när jag såg de stolta 9:orna uppklädda i finklänning och kostym. En del av där gullungarna som jag sett från dagistiden, några har kommit till på högstadiet.
Och så är klassen på väg att splittras - vemodigt och sorgset - olika skolor, olika linjer (öh, program heter det kanske nuförtiden) - och samtidigt total glädje över att det är över - nu börjar något annat. Livet.
Härligt att se, och härligt att få vara med.
Och här kommer min favoritpsalm. Den är så nostalgisk, vemodig, somrig och vacker. Man får blunda lite - och så är det en själv som sitter i kyrkbänken med sommarlovet eller det stora okända framför en. Härligt.
Minns ett sommarlov för länge sedan.
Jag kom hem efter kyrkan och gick ut i skogen med hunden. Det var högsommarvarmt, det luktade barr och tall, humlorna surrade och jag minns att jag tänkte att sommarlovet skulle räcka hur länge som helst. Solen skapade de där kontrasterna mellan ljus och mörker och jag tror att blåbär och linnean blommade.
Och sommaren skulle vara för evigt - skolstart låg långt bort i tiden.
Det var en bra känsla.
...och jag tror att harsyran smakade extra bra den dagen...
3 kommentarer:
Vackert och stämningsfullt! Nu är sommarlovet här så jag välkomnar värmen :-) Den kommer kanske i morgon. Ja det tycker jag vi bestämmer!
/Kelly(som dansar soldans)
Åhhhh - i år har jag inte varit på skolavslutning...men jag har ätit glass med skollovslediga tjejjer och avrit på studentmottagning det var gott å mysigt ! Åh nian är ju stort tycker jag !
Ja, harsyra! Vi kallade det för "salta blad".Undra om barnen nu för tiden äter den....
Skicka en kommentar