Åren Går

Vaknade med kli i öronen, skrap i halsen och lite ont i kroppen. Vill bara dra täcket över huvudet och ligga kvar men den där ”djävla Luther” sitter på min axel och förmår mig kliva upp, ta en dusch, äta frukost och gå till jobbet. Önskar att jag ibland vore lite mindre ordentlig.

Undra just om det är cykelturen med kaffeindränkta och mer än blöta kläder pga. en stor mugg kaffe över hela min front som är orsaken till den begynnande förkylningen.

Gick i tystnad till jobbet och hoppades på en humörsvängning men icke……fortsatte vältra mig i missmodet. Passade också på att irritera mig på ett icke agerande från han som i vanliga fall är snygg men som idag eventuellt riskerar att läggas ut under bortskänkes på blocket.

Förbannad, irriterad, arg och riktigt grinig

Arbetsdagen börjar med krångel och lite mer krångel. Förbannat roligt att ”sopa” efter andra. NOT!

Får sedan höra en god vän och klok kvinna beskrivas som beskäftigt fruntimmer…..Grrrrrr de är nu det börjar pysa och ryka om mig och mitt humör är allt annat än på topp

Lunchade och hade hoppats hitta en svart kjol att trösta mig med…..gick det bra? Knappast! Allt jag tog på mig såg helt enkelt inte klokt ut antingen satt det som ett korvskinn eller så hängde det som en stor missformad presenning......de enda som var bra var att det inte vart någon utgift och att raraste La La ringde gjorde mig lite mindre vresig.

Efter tittade en kollega förbi för att be om ursäkt för att hon i fredags använt mig som ”slagträ” i sin egen löneförhandling…..de är nu jag börjar fundera på om hela världen är galen. Hur i hela H-vete kan man använda en annan persons löneförhöjning som ett argument för att man själv ska få högre lön? Vi gör ju inte ens samma arbete. De är sååååå korkat!

Sur som en citron, bitig som en ättika känns det som att risken är stor att det låter som man käkat taggtråd om man mot förmodan skulle prata med någon. Risken är stor att jag kaskadkräks över alla idioter, halshugger alla dum jävlar och verbalt avrättar alla otrevliga som kommer i min väg.

Vet inte riktigt hur jag ska bli av med stormen av ilska och irritation som rasar i kroppen får kanske snöra på mig löparskorna eller helt enkelt krypa ner under täcket och tycka riktigt riktigt synd om mig själv.