När jag för flera år sedan skilde mig var högen med gamla fotografier som aldrig hamnat i album något som jag aldrig trodde att jag skulle orka ta hand om. Massor av foton, i skokartong efter skokartong - hundratals kort från glada semestrar och jular. Trodde aldrig jag skulle vilja, eller orka.
För några år sedan påpekade yngsta dottern att hon inte fanns i något album överhuvudtaget. Skärpte mig då och lyckades trassla in en del kort.
Sedan har det inte hänt speciellt mycket.
Men, nu i helgen har jag lyckats sätta in bilder från 1993 till början av 1997. Massor med roliga och fina bilder. Massor med bilder på Årgårbarn och Årgårvänner.
Kändes bra och helt osentimentalt.
Jag kan titta på mitt tidigare liv och säga att det var mycket som var bra. Mycket bra till och med. Av bilderna att döma var t ex sommaren 1995 en kul sommar.
Kände också att jag för mina tjejers skull bör få in bilder i album och åtminstonde skriva stödord och datum när jag fortfarande minns. Och för min egen skull med, så klart.
För det var ju mitt liv då.
Och det skulle ju vara märkligt att ha en stor lucka - bara tomt - helt utan bilder - för så många år.
Från 2001 eller så har jag massor (och nu menar jag Massor) med digitala bilder.
Ordnade i mappar.
Men det blir en senare fråga - just nu ska jag fokusera på 1997 -2001.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Underbart :-) ser fram emot att kolla - det var ju en del av vårt liv då som var bra ! Kramelikarma
Vi har nästan hela vårt liv i pappkartong, så ha inte dåligt samvete....
Kul att få in alla bilder i fina album,blir inspirerad......ska nog göra ett ryck i högarna jag också även om en djupdykning i lådan med foton är rätt kul
//Kelly
När jag blir pensionär kanske...Jag ligger typ 20 år efter med mina foton... en massa kort på universitets- och Frankrikekompisar som jag inte längre minns vad de heter. Ibland minns jag inte ens att de fanns! Vackra vyer från...ja just det, varifrån? Men er känner jag igen! Och kommer ihåg.
Skicka en kommentar