Ett vackert halsband som jag fått av kära vänner har varit borta en längre tid. Jag har ofta tänkt på det när jag skulle sova och varit tvungen att tvärrusa upp ur sängen för att kolla...."ligger kanske i skidbyxorna?"...näh..."men i nån av alla sportbagarna?"...näh... haft ett svagt minne av att jag la det nånstans där det egentligen inte borde ha lagts...men var?
Har inte vågat säga till nån att jag tappat bort det....fast inte tappat för jag har varit ganska säker på att jag liksom packat ner det nånstans... i torsdags dök en tanke upp att jag kanske råkat packa ner det i fel väska i fjällen kanske... började förbereda mig på att jag måste berätta att er fina present var borta. I fredags fick jag ett matchande armband och örhängen i samma märke...och oj vad de skulle passat bra till mitt försvunna halsband ;-(
Ikväll gav jag mig inte, jag har packat ur hela förrådet och jag lovar att det är minst 15-20 bagar och ryggor där med säkert 30-40 små ytterfack...men näh...
Tittat för femte gången om det kanske själv hittat tillbaka till smyckeskrinet...näh
Gått igenom allas jackor, skidbyxor igen...näh
Gamla handväskor...näh...
Gick igenom alla nya och gamla necessärer igen, har nämligen gjort det ett flertal gånger redan....och där i makens gamla sedan länge avlagda necessär låg det!!! Blev så glad så jag fick tårar i ögonen, lite fånigt jag vet, men det betyder mycket för mig eftersom vi alla har fått ett....så nu vågar jag erkänna att jag är en slarvmaja men jag kommer aldrig att förlägga det igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jojo - känns bekant - men jag skulle AAALDIRG nädå AAALDRIG förlägga något - vilket för överigt är ett alldeles underbart svenskt ord - förlägga som gjort för att hitta igen..eller hur ;-))
...mitt halsband gick sönder för något år sedan. Ifall ni undrar varför jag aldrig använder det. Jättetråkigt.
Rara vän kul att du hittade smycket men det viktigaste är att du är kvar!
Kram
//Kelly
Skicka en kommentar