Jag är ibland lite ledsen att jag förlorat mitt modersmål. Mitt hjärta talar Schelletbondska och jag förstår allt, men när jag försöker prata blir det bara fel. Jag bryter alldeles för mycket på svenska. Det är sorgligt; när ett språk dör så dör en bit av kulturarvet.
Så jag blir alldeles varm i hjärtat av reggae på Arvidsjaurbondska... Glesbygd'n kommer till Umeå 29/10, häng på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hm ja det är sorgligt ändå så pratar du så mycket mer än jag....å andra sidan språk utvecklas ju hela tiden - det är det som är fantastiskt - nya ord nya bekantskaper ny kunskap´.
Skicka en kommentar