Jag har också firat Sinterklaas fast då under namnet "Saint Nicolas" under mitt år som Chtimi. (Googla!) Jag fick en italiensk nallebjörn som av dunkla och nu bortglömda skäl döptes till Carlitos.
(Det handlar alltså om året jag tillbringade i Lille, som i princip är en flamländsk stad (Rijsel) som slumpen och historien råkat göra fransktalande. Mycket gott öl och moules/frites, inte så mycket rödvin.)
Och apropå det och apropå Bettys bilder: här är Brels hyllning till Flandern, Le Plat Pays.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Flamländska är så vackert :-) jag har i Paris vandrat i månens sken tillsammans med en lång mörk flamländare som sa romatiska saker och höll mig i handen - mer än så var det inte men alldeles underbart...jag var 17 1/2 ...på tågluff med E som nu bor i Stockholm och hennes date ville hon bara rymma från så min fick ett abrubt slut oxå - kanske lika bra - men minnet lever kvar......mmmm//P
Vackert!
Vilken röst!
Och vilka "R"
Så bra!
:-)
Tack för den!
Haha!
Och vem var Carlitos!!! ;-)
Vackert och tilltalande fast än jag inte förstår ett ord....men ibland är ord överflödiga
/Kelly
Vad som gör namnet Carlitos så skumt är att jag fick den av italienske Vittorio.
Skicka en kommentar