Vissa dagar är bättre än andra

Har gått med höga nivåer av stresshormoner ett tag. Nättenta på 1,5 hp i veckan som jag inte ens börjat plugga till och så var det ju det där med bilen som ska upp till obygden (drygt tio mil) och tänk om det blir halt hela helgen och jag måste få på vinterdäcken innan jag ska köra upp och hursomhelst tar det ju i stort sett En Hel Jävla Dag att köra dit och ta bussen tillbaka och så är det jättemycket på jobbet och minusflex som attan och När I Helvete ska jag hinna ta igen den då?

Phew.

Och så ringer min syster och säger att hon ska hit ner i morgon. Undrar om jag är intresserad av att hon åker buss ner och kör upp min bil på hemvägen. Hurra, en hel lördag frigjord, här ska pluggas. Tio minuter senare kommer den fruktade Tentalänken på mejlen. Äsch tänker jag, jag kan ju ta lite längre lunch, titta på det och se hur svårt det är. Man får alltså göra provet hur många gånger som helst under en vecka (nya frågor varje gång) till dess man kommer upp till 75 %.

Så jag rasslar igenom lite slarvigt, ser att först verkar det vara verbformer som ska fyllas i och tänker att sedan kommer väl de riktigt kluriga meningarna som man ska analysera och översätta. Tjugo minuter senare är jag till min förvåning klar. Det kom aldrig några meningar. Och jag klarade 70%. Så jag körde igenom det en gång till, nu med lite fokus och tunnelseende (och stängd kontorsdörr) och whoops, efter ytterligare en dryg kvart hade jag klarat 80%.

Så på en långlunch har jag helt plötsligt frigjort åtminstone tjugo timmar fritid. Som jag iofs nog måste ägna åt att jobba - men ändå. Tillvaron ser helt genomförbar ut igen, och jag kan nog få in sju-åtta timmars sömn/natt också.

Livet är gott att leva vissa dagar.