Jag satt i en bil, mercedes på väg in till stan efter att ha kollat på en bergtäktsplats. Vi hörde på radion men trodde det var på skoj eller nåt ! Sedan när jag kom in på jobbet förstod jag att det var sant - två plan hade åkt in i tvillingtornen i NY. 10 år sen - annat jobb hade jag, mamma hade jag, morfar hade jag - de dog den hösten 2001. Jag har flyttat 3 ggr och man är 10 år äldre...visserligen går åren men 10 år är en ganska lång tidsperiod- det är snart 1/5 av mitt liv.Vuxna barn har jag oxå numera.
Var var ni den 11 september 2001 ?
Kramelikarma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag var hemma med min minsta som då var drygt 1,5 år. Samma dag fick min man sorkfeber och hamnade på infektion. Får väl erkänna att det gjorde att 9/11 hamnade lite i skymundan. Sedan dess har jag mist min mor, inte flyttat, inte bytt jobb, samma man. Barnen har förstås växt och man är inne på lite nya vägar utan barn.
Det är en dag jag mmina. Jag hade varit ute i trädgården hela dagen och D hade haft sin namne & kompis på besök. Dom lekte och klättrade i ett "rymndskepp" mest hela dagen. Jag påtade i trädgården och njöt. På Em när vi följde kompisen hem fick vi höra nyheten och jag vart kvar hela kvällen hos Kicki.Var väldigt orolig för en vän som jobbade i närliggande hus. Sedan dess har mycket hänt!
Kram//Kelly
Jag var på jobbet och av någon anledning så var bara jag och en enda kollega kvar i vår korridor. Var det fredag? Hon kom i alla fall inrusande till mig vid halv fem, alldeles vild i blicken, och undrade var det fanns en fungerande TV. Det visade sig att hon hade hört det på radion och att en av hennes döttrar som bodde i N.Y skulle flyga hem den dagen... Då visste vi fortfarande inte hur stor omfattningen skulle bli innan det var klart.
Vet att t.o.m. min sketonge, som bara var sex, förstod att det hänt något i världen som var alldeles utöver det vanliga. Och hur förklarar man företeelsen terrorism för en sexåring?
Har annars blivit tio år äldre, flyttat tre gånger, gått igenom en del prövningar och förlorat alltför många kära, men står fortfarande hyfsat säkert på backen... Och har med ålder och någon slags visdom lärt mig att bara det är något att vara tacksam för.
Att världen inte skulle bli sig lik förstod jag nog på en gång, men att "kriget mot terrorismen" i förlängningen skulle leda till så mycket lidande kunde nog ingen ana. Visst kan vi hålla tysta minuter för de oskyldiga amerikaner som dog 9/11, men om vi skulle hålla tysta minuter för alla oskyldiga som dött i Afghanistan och Irak skulle vi få stå tysta länge. Mycket länge.
September 2001.
Jag var arbetslös och satt vid datorn, kom inte in på AB eller Expressen och kollade sedan på VK.
Sedan vart det tv hela kvällen. CNN. BBC.
Och privat så hade vi postat våra skilsmässopapper dagen innan.
För att sammanfatta de sista 10 åren så är livet rätt bra, barnen är smarta och stora och på väg ut i livet. Jag blev byråkrat...
Livet är gott och jag tycker att livet är fortsatt spännande.
Däremot är nog inte världen en bättre plats. Tyvärr.
Var hemma från jobbet, låg sjuk på soffan och hade varken TV eller radio på. Mot kvällningen ringde M från USA för att berätta att bortsett från att WTC hade rasat och Pentagon stod i lågor så var allt bra. Hahaha, tyckte jag, men hur står det nu verkligen till? Det blev en lång tystnad i luren, och sedan kom: Du har inte sett nyheterna idag, eller hur!? Det var väl där jag insåg att han inte skämtade. Resten av kvällen satt jag framför TVn med hakan någonstans i knähöjd.
Annars har jag sedan dess, om jag nu räknar rätt, flyttat fem gånger, bott i tre olika länder och bytt världsdel två gånger. Med M som fast punkt, rackarns tålig karl!
Skicka en kommentar