Den första kärleken

Första kärleken var antagligen mamma, det brukar väl vara så. Och min nio år äldre syster som jag beundrade hejdlöst som liten och som tog med mig ofta, jag var nog något av tonårstjejernas lilla maskot.

Men den första mer romantiska kärleken...har jag inte tänkt på på väldigt länge. Patrik hette han i alla fall, gick året under mig i vår lilla byskola vilket innebar att vi i praktiken gick i samma klass. Undrar om han gick i trean och jag i fyran, eller om det möjligtvis var så att jag gick i femman och han i fyran? Vi var i tioårsåldern i alla fall.

Jag var sååå förälskad. Eller i alla fall trodde jag att jag att det var det jag var. Om han kände samma sak vet jag inte än i denna dag, men jag tror nog det. Och så var det äntligen fest (eller party, som vi sa) hos Helena. Vi dansade nära, nära, det var spännande... och efter dansen upptäckte jag att han dreglat choklad på ena axeln på min nya, vita, fina blus. Jag blev så arg. Och så tog den kärleken slut.

Har ni också en jag-undrar-vad-det-blev-av-lista? Det finns en del människor som jag kände som barn eller lite senare, som jag inte har eller egentligen känner behov av att ha någon kontakt med, men som jag ändå skulle vilja veta vart de tog vägen och hur deras liv blev. Patrik står på min lista.