Allt är kanske inte som vi tror...
Dag 752
Mina tillfångatagare retar mig alltjämt med små bisarra dinglande saker. De äter överdådiga måltider med färskt kött medan jag är tvingad att knapra på billigt torrfoder för att inte försvagas. Det enda som håller hoppet uppe är tanken på flykt, och tillfredställelsen att ibland få förstöra en eller annan möbel. Imorgon kanske jag äter en krukväxt till.
Dag 761
Idag lyckades jag nästan med mitt mordförsök genom att sno runt fötterna på mina fångvaktare; ska testa det överst i trappan nästa gång. I ett försök att äckla och väcka avsmak hos dessa avskyvärda tyranner kräktes jag återigen i deras favoritfåtölj; måste testa det i deras säng.
Dag 774
Sov hela dagen så att jag orkade irritera fångvaktarna och beröva dem sömnen genom oavbrutet jamande efter mat under de mest okristliga timmarna på natten.
Dag 776
Bet huvudet av en mus och gav diktatorerna resten av liket i ett försök att få dem att förstå vad jag är kapabel till, samt sätta skräck i dem. De bara gullade och kuttrade och gick på om vilken duktig liten kisse jag är. Hmm, saker och ting funkar inte enligt planerna...
Dag 781
Nu har jag verkligen kommit till insikt om vilka sadister de är. Jag tvingades genomgå vattentortyr utan någon som helst anledning. Dessutom ingick denna gång en brännande, skummande kemisk substans som kallas "schampoo". Vilka sjuka hjärnor hittar på sådana vätskor? Min enda tröst är den lilla biten av en tumme som fortfarande sitter fast mellan mina tänder.
Dag 783
Mina fångvaktare hade någon slags samling med sina medbrottslingar. Jag fick sitta isolerad under hela sammankomsten. Jag kunde dock höra oljudet och känna stanken av glascylindrarna de kallar "öl". Dessutom, vilket inte är helt oviktigt, råkade jag höra att min nuvarande isolering berodde på något jag är, nämligen "allergiframkallande". Jag måste ta reda på vad det är och hur jag kan använda det till min fördel.
Dag 789
Jag är övertygad om att de andra fångarna är förtryckarnas lakejer och kanske tjallare. Hunden blir regelbunden utsläppt och han återvänder alltid glatt. Han har uppenbarligen inte allt förstånd i behåll. Fågeln å andra sidan är utan tvekan angivare. Han har lärt sig tillfångatagarnas förskräckliga tungomål och talar med dem regelbundet. Jag är säker på att han rapporterar min minsta rörelse. Eftersom han för närvarande är placerad i den metalliska trådlådan är han trygg. Men jag kan vänta; det är bara en fråga om tid...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
AHA!
Det här bevisar ju min tes: Katter är inte så smarta som alla tror. Kattälskare brukar ju ofta meddela att hundar är korkade för att de lyder sin husse och matte - medan katter minsann har en egen vilja.. osv.
:-D
Haha känner mig stolt och att det är szkönt att slippa husdjur...been there, done that !!p
Spännande tankar i en katts huvud. Väntar på en uppföljare :-)
/KK
Jag tror inte alls det funkar så här. I en katts huvud är det de som äger oss, och inte tvärtom. Vad är man för sin katt om inte tjänstefolk. Man serverar mat, man städar toaletten och man klappar och kliar när det passar katten, inte när det passar en själv.
En av våra katter gräver inte ner sitt bajs (blää). Helt obegripligt beteende, till dess jag läste någonstans att den katt som dominerar ett revir inte behöver göra det. Hon ser alltså sig själv som den medlem av vårt hushåll som står högst i rang...
Skicka en kommentar