Gäst i sin egen stad

Ni vet hur det är! Man träffar trevliga människor någonstans ute i världen och säger så där självklart: ”Men välkommen till Umeå! Klart ska ni komma och hälsa på!” …och så vet man att.. jo, viljan finns men vi har ju mutat in en alldeles egen liten del av klotet som man kallar hemma - långt från de vanliga allfartsvägarna vilket oftast innebär att det mest blir en massa snack! Fram till nu har en australiensisk tjej hälsat på (och det var sisådär 1987) Och så – helt plötsligt – så dyker det upp vänner från ett annat land och det blir till att agera guide och visa upp vår del av världen.

Dessutom är det en utmaning. Vad är värt att visa? Det jag tycker är fint, är det för att jag bott här nästan hela mitt liv eller är det för att det är fint? Naturen är en sådan självklar del av Norrland, men om ens gäster har varit i Norge innan… Kommer då platta västerbotten att te sig futtigt och tråkigt?

En hektisk och rolig helg blev det – Mårdseleforsarna, fint som bara den. Och sedan vidare till djurparken i Lycksele. Vi kom dit just innan stängning – men det var inget problem. Vi kunde stanna hur länge vi ville, butiken skulle stänga klockan fyra så om vi ville handla var det den tiden som gällde. Så vi hade hela parken för oss själva och fick se nästan alla djuren, bara uttern och bävern lät bli att visa upp sig.

På den här bilden finns (också!) en björn!

Sedan mat på Lottas, kolla in bandet på Scharinska (Hellsongs) – stadspromenad på lördagen och sedan Gammlia och fest på kvällen. Söndagen blev lite lugnare, men vi hann ändå med en tur till Kont och till Baggböle. Full fart med andra ord – det är bra att man kan vila upp sig på jobbet! ;-)

Fördelen är ju att man får se allt med nya ögon. Vi som tycker att Umeå är en ”platt” stad utan kullar och backar – nej, tydligen inte med holländska mått mätt. Och det vi ser som lätt deprimerande, de övergivna ensamgårdarna mitt ute i ingenstans – det är romantiskt. Och det där man inte vet, tycker jag att det är fint bara för att det är här jag kommer ifrån – för att naturen är en självklarhet – jo, det är fint och det är något att vara stolt över. Sedan är det möjligen så att mina gäster är väldigt artiga för de var till och med entusiastiska över skidmuseet! De var kanske något skeptiska över att äta surströmming (not-so-glad-herring) - men det är ju å andra sidan helt normalt!

Men kul var det – och eftersom alla svenskar var så trevliga (ta åt er!) och Umeå så fint så lät det som om de skulle dyka upp igen.