torsdag 29 augusti 2013

Fiskarna har dött

Livet går upp och ner för alla, kanske mer för mig än många (eller i alla fall är det vad som står i min journal). Just nu går det mer ner än upp, finns inget att ta på direkt, det bara är. Så.

Läste för några månader en helt fantastisk bloggare som gör underbara illustrationer. Texterna är långa och på engelska, men de är värda att lägga lite tid på. Så läs dessa först innan ni läser resten av inlägget:

http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2011/10/adventures-in-depression.html
http://hyperboleandahalf.blogspot.se/2013/05/depression-part-two.html

Älskade vänner, mina fiskar har mått taskigt ett bra tag, jag har försökt ignorera det, men nu är de döda. Det enda jag behöver är det bloggaren säger: någon som står ut med att lyssna på när jag ältar att de är döda och kanske någon som påminner mig om att det finns folk som gillar mig ändå. Jag har inte bara förlagt dem någonstans i lägenheten, och jag är inte redo att gå till djuraffären än.

Så småningom kommer jag att skaffa nya fiskar. Det kan ta två veckor, två månader eller fram till våren, det vet jag inte. Men mina fiskar har dött. Och det suger.

 

6 kommentarer:

Åren Går sa...

Åh din stackare - det är sorgligt när fiskar dör !kramelikarma

Åren Går sa...

Och jag gillar dig och hoppas att du känner dig någotsånär och inte allt för miserabeloch eventuellt lite oövervinnelig kram

Åren Går sa...

Och det är jag Pebbles som skrev de där kommentarerna

Adele sa...

Jag läste så fina ord i VK idag:
"Det vi vet är att allting har ett slut. En punkt i tiden när det upphör. Men med det följer också förändringen - ibland till det bättre, ibland till det sämre. I livet gäller det att komma ihåg allt det goda som skett, som en källa för hopp om att bra saker kommer inträffa också framöver. Förr eller senare. "
Kram!

Anonym sa...

Vilken fin text du länkat till. Skönt att veta att det vänder någongång även om det tar tid. Sorgligt med dina fiskar men att prata om dem är nog bra. Hoppas deg inte tar allt för länge innan du känner för att köpa nya.
Kram från mrs Lizzy som förstår känslan även om jag inte varit där på riktigt.

Anonym sa...

Var lite vän med mörkret för ljuset vilar där och det finns ju inga stjärnor där inte mörkret är ♥