En riktig trög dag i dag. Var den månne "baksmälla" från gårdagens toppenkväll? Vaknade och var tröttare än trött - orkade verkligen inte simma före jobbet även om det är en tradition på torsdagsmorgnar. Släpade mig till jobbet, ont i nacken, ont i ryggen - massor att göra, petade lite i allt och fick nästan inget gjort. Sirap, gyttja. Ordet för dagen var nog o-fokus.
Visst, man måste få ha sådana dagar också. Man kan inte alltid vara på topp.
Bestämde med jobbarkompis J att vi ska börja springa tillsammans.
Det är stort.
Jag har absolut inga som helst positiva minnen från att springa.
Tråååkigt har jag alltid tyckt att det är.
Men, jag behöver verkligen få upp flåset - och när jag nu står ut med att simma borde ju inte löpningen vara mer mentalt påfrestande.
Mer påfrestande för kroppen - men det är ju en del av poängen också.
Lite stärkt av en god föresats samlade jag ihop mig. Är Glad över att jag vann över latmasken och simmade istället för att hamna i soffan efter jobbet. Ny energi, mindre ont i kroppen. Glad att cykla hem och träffa familjen.
Tänker också om jag meddelar detta spring-beslut här och på Fejjan så blir det svårare att backa ur.
Och aldrig förr har jag fått så mycket respons på en statusrad på Facebook så fort som nu. Livet som soffpotatis snart ett minne blott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lycka till!! Och med den signaturmelodin kommer det ju att gå som en dans! Ja, och så motivationen förstås, icke att förglömma! :-)
Härligt med beslutsamhet! Och alla förändringar man väljer för sin egen skull och för att vara snäll mot kroppen ger tusenfalt tillbaka i form av energi, fokus och harmoni.
//Kelly
heja heja heja :-) jag har heller aldrig gillat att springa men gör de numera iaf ibland kolla in umesoftruners - det är Åsa B + kompis som fixar de hävdar ju att människan är en springande varelse och att alla kan,kram
Skicka en kommentar