över mig själv. Jag trodde aldrig att jag var den springande typen. Men det är jag.
På grund av passbrist på iksuspat denna sommar bestämde jag mig för att börja springa på löpbandet. Målet var att kunna springa 30 minuter utan paus och det kan jag. Och det mest konstiga av allt är att jag älskar det!
Jag älskar att jag svettas värre än Lillbabs och att det faktiskt inte var så svårt att orka att springa.
Jag har förstås gjort de klassiska felen att jag bara skulle tvärgå på toa och bara stängde av och klev av löpbandet. Vilket var som om jag druckit typ 2 flaskor vin, jag var tvungen att hålla i mig i väggarna för att kunna ta mig fram. Jag har också försökt ställa in ipoden i fart och nästan glidit av bandet, men det gör man bara en gång.Nu ska jag också lägga in mer fartig musik i min ipod, jag ska satsa på 40 minuter, men då behöver jag annan musik än Leonard Cohen och tåström som har så sakteliga sånger att jag nästan tappar farten när jag springer. Kanske orkar jag en mil i framtiden, vem vet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh vad jag är stolt över dig! Jag har också gjort något jag är stolt över. 2 ggr i sommar. Cyklat till Varmvattnet, 34 km. :-)
Wow!!!
Imponerad, inspirerad och stolt!!
Klart du kommer orka en mil i framtiden, självklart!!!
Grattis! Fantastiskt underbart härligt, vilken seger för dig att du nådde målet på 30 minuter.
Och så förtrollande kul att du gillar att svettas för det innebär att du kommer att klara delmålet 40minuter och lätt som en plätt kommer att nå milen inom en snar framtid.
Jag är så glad över att du är stolt :-)det gör mig lycklig
//Kelly
Waow jag är imponerad - springa är ju inte riktigt mmin grej trits att jag gör tappra försök emellanåt - heja heja :-))
ps kolla on aÅsa B´s och Lena´s hemsida www.umesoftrunners.se
Sorry - det är en blogg - här är rätt adress :-)
http://umesoftrunners.blogspot.com/
Skicka en kommentar