Har funderat en hel del på ilska sedan i fredags och ja jag vet lite allvarliga tankar så här mitt i semestern men det väger upp den Svensexa jag som ensam tjej deltog i under lördagskväll.
Enligt wikipedia är ilska ett sätt att kontrollera rädsla eller ångest och är också en av de sju dödssynderna enligt kristendomen
För mig är ilska rätt obekant eftersom jag inte gillar att bli arg. Men ibland blir jag helt enkelt överrumplad av den och det måste vara ilska jag känner. Ni vet min röst blir högre, ansiktsfärgen förändras, hjärtat slår snabbare och jag känner mig som en tigrinna.
Och vad är det då som gör mig ilsken?
Uppenbara orättvisor, när någon beskyller mig för saker jag inte gjort, när någon gör mig illa, människor som medvetet sårar eller är dum med en medmänniska, oäkta snällhet, lögn och sist men inte minst när jag ser en älskad vän som mår dåligt i en situation utan anledning och när hon eller han trots sitt skarpa intellekt själv genom ett visst tankemönster sårar sig själv genom sina egna tankar. Och varför blir jag då så arg? Jo för att jag inte kan påverka henne eller hans sårande tankar. Jag vill ju så gärna att personen i fråga känner sin egen förträfflighet och potential från djupet av sitt hjärta.
Men vad är ilska för dig och när känner du den?
5 kommentarer:
Man säger ju att ilskan sätter sig i ländryggen...kanske därför ja har så ont där ibland. Jag kan inte annat än hålla med om det du säger - alla de där tillfällena är klockrena för ilska - sedan kanske man ibland blir arg över saker som är onödigt - för att man själv är trött, less och att droppen rinner över. Och så är det svårt när man är arg på någon eller något som nästan inte går att göra något åt eller komma åt...men jag såg en underbar bonad för ett tag sedan och mig gav den då tröst... LÄR DIG LIVETS STORA GÅTA ÄLSKA GLÖMMA OCH FÖRLÅTA......sedan kan jag känna mig som Sara Lidman - kärringarg fast det går över med gott kaffe och ett bra prat...fast ibland skulle man kankse göra nåt - förändra nåt !!
å de va ja som skrev det förra - åså måste jag ju fråga - ensam tjej på svensexa - waow ;-) var det kul eller var det väldigt grabbigt....hihi
Det är lite spännande detta med ilska. Att kliva vid sidan av sig själv och titta på vad det är som gör en arg. Som mamma har jag också försökt hjälpa mina barn att våga vara arg. Det frigör istället för att bilda klumpar i magen. Jag tror också att en länge sparad ilska ploppar fram så småningom. Vad vi kan göra är att hjälpa vår vän att titta på sin känsla. Och förstå.
Och när blir jag arg? Precis som dig vid orättvisor i världen, krig och svält. Men jag blir också arg i vissa situationer där jag faktiskt hittar början till när jag var liten. Att det är Adele 6 år som reagerar, inte en vuxen kvinna. Och det är väldigt förvånande men även lärorikt.
Och så blir jag arg när jag är trött, när jag känner mig misslyckad eller bara otillräcklig.
Jag tror att det skulle vara bra att vara argare oftare. Reagera mer på saker som är fel.
I övrigt håller jag med de kloka flickorna!
Jag ror också på att vi ska visa ilskA mer. reagera på orättvisor osv. Våga ta konflikter och stå för våra åsikter. Ialla fall jag tycker det ät svårt att visa ilska och har jag varit arg på någon vill jag gärna göra upp på en gång efteråt och se till att det inte finns några hardfeelings. Annars måste jag älta. Men man ska inte spara på ilska. Lizzt
Skicka en kommentar